Defending adventure

Vi gav oss ut till Carina och Mårten igår för testkörning i lite tuffare förhållanden. En brant, lerig traktorstig, med djupa hjulspår fick agera försöksplats. Och givet förutsättningarna känns det ändå som om det gick över förväntan. Pole pole tuggade sig upp för några tuffa stigningar, klarade ett par leriga diken och stenbumlingar men stupade sedan på en smal passage där leran var väl lös och spåren väl djupa. Vi skyller det misslyckandet på vår egen bristande erfarenhet av terrängkörning (här finns mycket att lära sig) och “stadsdäcken” som fortfarande sitter på. Dåligt mönsterdjup och aluminiumfälgar har inte i skogen att göra. Vi kommer tillbaka.

Har precis lagt en beställning hos en brittisk leverantör på en hi lift-jack med tillbehör. Alltid lite av en chansning med den typen av beställningar, men vi tar det här som en test. Går det vägen kommer antagligen fälgar, fönstergaller och en del annan utrustning också att köpas från de brittiska öarna. Har hittat två till synes pålitliga leverantörer som tillsammans har ett brett sortiment och som båda skeppar till Sverige för omkring £15. Det är lägre än vad ett par svenska postorderförsäljare som jag kollat vill ha för att skicka tunga eller skrymmande grejer. Dessutom är priserna som sådana långt under de svenska – ibland ner mot 50 %. Ännu billigare är det i Sydafrika, men därifrån är förstås frakten betydligt högre så det lönar sig inte. En del utrustning som är av sydafrikanskt fabrikat, som Front Runner och Howlin’ Moon, kommer vi nog däremot att avvakta med till vi kommer ner i början av 2011 för att förbereda resan.

Och imorgon kommer förhoppningsvis våra dörrdekaler med hela det här galna projektets logga. Leverantören i Halmstad är densamma som tidigare levererat dekaler till S/Y Vilda Hilda, men den här gången är det helt egen design på beställningen, så vi får se vad de har presterat.

Har också försökt felsöka det trasiga backljuset på vänster sida. Lampan är hel och konsollen tycks också leda ström som den ska. Däremot är det två döda kablar som kommer ur chassit, så det blir att söka brott längs vägen, vilket möjligen kan ta lite tid.

Försommar på Österlen. Vi tog Pole pole för att besöka Domare Aspegren i Bockahuset igår. Och för att handla sill, rökt lax, Mellbybagarns kavring och Kivikmust. Gyllengula rapsfält, blommande äppelträd, oändliga alléer och djupa bokskogar. Över ett fält hängde en glada i jakt på sitt byte, några rådjur betade invid vägen och i Domarens holkar kilade finkar och mesar in och ut. Vem sa att man behövde åka långt för fantastiska naturupplevelser?

Vår Defender går som en klocka. Idag har den fått en ordentlig urstädning - förre ägaren var inte så intresserad av dammsugning vad det verkar – och diverse utrustning har satts på plats. Utöver det har vi tagit mått för det dubbla golv som ska in i packutrymmet, och börjat skissa på säker förvaring av värdesaker. I någon mån kommer fler rapporter i det ärendet vad det lider.

I ottan tog vi Pole pole till bilbesiktningen i Helsingborg i morse. Och en sak måste man ge den myndigheten: den är effektiv. Det är åtminstone vår erfarenhet. Vi checkade in en kvart före utsatt tid, blev inkallade fem minuter senare och var klara på tio minuter. Snabbt och smidigt. Och resultatet? Prickfritt! Har själv noterat att ett av backljusen verkar ha en trasig glödlampa, men det ingår ju inte i besiktningskontrollen.

På vägen från Höganäs passerade Pole pole igår 19 000 mil. Närmare bestämt mitt mellan Nyhamnsläge och Brunnby, i samma uppförsbacke som vår vän Lukas flakmoppe brukar kämpa med. Eller brukade, eftersom den är stulen numer. Nåväl, 19 000 mil får väl sägas vara en ansenlig erfarenhet, öven om det inte ens är 2 000 mil per år – två tredjedelar av vad golfen får stå ut med. Nu hoppas vi att vår mogna vän håller ihop i rätt många tusen mil till.

I slutet av förra veckan rev vi ut det lilla som var kvar av inredningen, i det som ska bli vårt packutrymme. Sidomonterade baksäten på vänstersidan plockades bort och den tidigare ägarens hemmasnickrade bord på högersidan likaså. Att plocka bort sätena var inte gjort i en handvändning precis. Svårt att komma åt – även med den nya, fina hylsnyckelsatsen – och dessutom krävdes två par armar, eftersom det är svårt att hålla muttern i hjulhuset under bilen, och samtidigt skruva inne i bilen.

När det gäller det hemmasnickrade bordet (det var inte precis någon finsnickare som hade bilen före oss) så åkte det också ut fortare än kvickt. Dessvärre hade den som monterat det dragit åt bultarna (som egentligen är avsedda för sidomonterade baksäten på den sidan) på tok för hårt. Så hårt att de fastsvetsade muttrarna på insidan panelen hade släppt och i dagsläget har jag ingen lösning på hur det ska åtgärdas, eftersom det inte tycks gå att komma åt dem utan att våldföra sig på själva chassit. Nu ska i och för sig inte de sätena, och antagligen inte heller bultarna/hålen användas, men det seglade liksom ändå upp som ett litet irritationsmoment.

Ny vecka. Efter att ha tillbringat helgen i London är vi nu i Skåne och pysslar vidare, parallellt med vanligt jobb. Landyn har fått ny generator och ett nytt batteri, vilket tycks fungera utmärkt. Kabeldragningen ser fortfarande rätt eländig ut, men det får bli ett senare projekt. De senaste dagarna har bilen istället fått agera packåsna för ett helt annat projekt; nämligen köksrenovering i sommarstugan. Som sådan är den fullkomligt lysande; 250 cm packlängd innanför sargen på takräcket och så mycket öglor och krokar invändigt att packningen blir en fröjd. Den som följt vår reseblogg, vet att det här med packning ligger mig varmt om hjärtat, så förstå min förtjusning över att ha något sådant här att jobba med.

På torsdag besiktigas bilen i Helsingborg och därefter sker lite andra justeringar. Har skissat på en lösning för dubbelt golv i packutrymmet. Tanken är att när man fäller ner det baksäte som vi ska montera bakom främre passagerarsätet, så ska golvet kunna fällas upp ovanpå och bli en full-lång brits att sova på. Detta blir förstås inte den huvudsakliga sovlösningen, men eftersom vi antagligen kommar att köpa taktältet först i Sydafrika, så behöver vi något under tiden. Det behövs dessutom en lösning för medföljande gäster – i den händelse ett vanligt tält på marken inte duger. Att få till lösningen med ett fällbart lastnät blir en utmaning. Mer om detta kommer förstås vad det lider.

Vi gjorde en första inköpsrunda häromdagen för att skaffa lite basics till Defendern. Diverse säkerhetsutrustning som saknas; brandsläckare, reflexvästar, extra varningstriangel, handskar, rattkrycka m.m. Och så verktyg, främst en grundsats hylsnycklar. 77 delar, hundratals kombinationsmöjligheter, bra tyngd i handtagen och högkvalitativt stål i alla delar – allt förpackat i en kraftig, men samtidigt behändig väska. Det började genast klia i fingrarna och en lite lätt skamsen känsla av lycka kom krypande när inköpet var klart. Svårare än så behöver det inte vara.