Defending adventure

Vi har tillbringat några kvällar i Gulu i norra Uganda. Här finns ur en journalistisk synvinkel en rad spännande jobb att göra, men när arbetsdagen är slut finns inte mycket att fördriva tiden med. Så vi har suttit med kartor, guideböcker och några Nile Special, för att diskutera delar av vår planerade resa lite närmare. Det har bland annat resulterat i att vi gjort en ny planerad sträckning i södra Afrika. Den kommer bland annat att ta oss genom två länder som inte var med i planen tidigare: Botswana och Malawi, och vi undviker den väntade regnperioden i södra Moçambique. Zimbabwe finns däremot fortfarande med och vi följer förstås utvecklingen där noga.

En ny resebeskrivning finns nu att läsa här och en kartfil för Google Earth kan laddas ner på samma ställe.

Utöver det har vi nu också formulerat vår klimatpolicy för resan. För precis som konstaterades i ett tidigare inlägg så kommer vi inte direkt att köra en miljöbil genom Afrika. Det har vi valt att hantera på detta sätt.

Eftersom vi är lite osäkra på om vår kap-till-kap-resa kommer att ta oss genom Uganda så tyckte vi att det var säkrast att åka hit innan. Nå, skämt å sido så är vi i Uganda på resportageresa och kommer att lämna jobb hem till bland annat Sydsvenskan och SIDA:s tidning Omvärlden.

Vi har ägnat dagen åt en fem timmars road-trip från Gulu i norra Uganda tillbaka till huvudstaden Kampala, där vi stannar till och med midsommar innan vi åker hem igen. Vägarna här bjuder på fina utmaningar för 4×4 och när vår chaufför i Gulu pekade på en grusväg och sa: den där vägen fortsätter till Sudan, så var det inte utan att det kittlade till lite i resenerven.

Häromdagen monterade vi Cape-to-cape-projektets logga på Pole pole. Vi har låtit ett tryckeri i Halmstad tillverka den i en slitstark vinyl som klistras fast. Snabbt och smidigt.

Och så var vi en sväng i Malmö för att hämta upp våra paket från Paddock i Storbritannien. Bland annat den största domkraft, hi-lift, vi sett. I ärlighetens namn hade vi antagligen klarat oss alldeles utmärkt med en eller två storlekar mindre, men varför chansa. Nå, skämt å sido så kommer vi antagligen att välja bort vinschen och istället förlita oss till domkraften som ett manuellt vinsch-redskap och då är det förstås fint med en rejäl “slaglängd”. Därav denna nästintill manshöga domkraft.

Varför ingen vinch? Flera skäl. Den skulle belasta projektbudgeten ganska hårt. Den är dessutom förhållandevis tung och vi försöker hålla ner vikten på bilen så mycket det är möjligt. Dessutom kommer vi att välja den östra vägen upp genom Afrika och räknar inte med så svår terräng att vinschning kommer vara vardagsmat. Så, eftersom vi ändå behöver ha med en rejäl domkraft - som alltså kan användas för manuell vinschning - så kommer den (som det ser ut i dagsläget) att få fylla dessa båda behov.

Kvar finns förstås frågan om det kan uppstå situationer där vi behöver vinscha och samtidigt använda domkraft på klassiskt vis. Kanske. Men vi har inte lyckats konstruera något sådant scenario, där det inte finns en alternativ lösning. Välkomna med synpunkter, ni som har mer erfarenhet av off road-körning än vi.

För att använda hi-lift-jacken som vinsch finns en särskild teknik och den kommer vi givetvis träna in vad det lider. Under helgen nöjde vi oss däremot med att pröva oss fram till basanvändning, det vill säga hissa upp bilen. Förutom själva jacken använder vi en adapter för Defenderns domkraftsöppningar i stötfångarna. Allt fungerade helt enligt plan - även om det måste tillstås att tillverkaren av domkraften allt hade kunnat använda en lite mer beständig färg. Det låg röda flagor lite varstans på uppfarten när vi var klara.

Nu återstår montering av fästen och det lutar åt att jacken hamnar på utsidan tackräcket. Främsta konkurrenten är nertill på stötfångaren fram, men där bedömmer vi att exponeringen för smuts är betydligt större. Slutmonteringen får däremot antaligen vänta till närmare avresan, eftersom det är lite oklart vad svenska trafikföreskrifter säger om en sådan montering.

Har gått igenom förbrukning och bränsleekonomi för de drygt 200 mil vi kört sedan köpet av vår Defender. Detta är en del i planeringen av vår klimatpolicy och ambitionen att i möjligaste mån kompensera för de utsläpp vi åstadkommer. Mer om detta kommer ganska snart att dyka upp som en separat flik här ovanför.

Men under tiden då? Det är ingen miljöbil precis, det går ju knappast att hävda. Tvärtom, tyvärr. Vår genomgång visar att förbrukningen - i stort sett oavsett körtyp och belastning (vi har provat det mesta under de här veckorna) - hamnar omkring en liter diesel/mil. Trots allt inte så farligt, men betydligt mer än en vanlig personbil förstås. En sådan skulle å andra sidan inte kunna ta oss genom Afrika. Efter att vi börjat komma in i hanteringen av bilen, växling, koppling, motorbroms osv, har vi under senaste tanken till och med pressat oss under en liter/mil. Flera centiliter under faktiskt.

Och nu tar vi Pole pole tillbaka till Skåne, efter en kort tids besök med uppvisning för familj och vänner i Göteborg. Hemmahamn blir tillsvidare Norregård. Där får den stå till vi är tillbaka från Uganda i slutet av juni. Därefter fortsätter arbetet, närmast med inredning och eventuellt diverse el-installationer.