Defending adventure

Tre böcker ligger för närvarande på läsbordet. Alla reseskildringar och två med direkt koppling till vår overland-tur genom Afrika. Svenske Ola Ringdahl har skrivit Kapstaden till Nordkap på 333 dagar. Ungefär den resa vi själva tänker göra alltså, men med en lite annan tidsplan. Boken är summarisk trots sina drygt 350 sidor. Länder betas av, ofta i ett rasande tempo och tiden till eftertanke verkar inte infinna sig. Det gjorde den naturligtvis under familjens resa - 333 dagar är ganska lång tid att vara på vägarna - men var är alla möten? Alla människor längs vägen? Och då tänker jag inte på andra västerlänningar och expats. Vi har ännu inte gjort vår overlandresa, men vi har rest en del i Afrika. Vi har upplevts färgerna och formerna, känt smakerna och dofterna. Allt det som tyvärr är ganska frånvarande i Ringdahls bok. Samtidigt är det givetvis en källa till diverse tips för oss som planerar en liknande resa, och av den anledningen är det en obligatorisk läsning.

Raka motsatsen till Ringdahls bok är Paul Therouxs Dark Star Safari. Sällan har någon gått så grundligt till väga på sin resa genom den afrikanska kontinenten. Theroux tar sig utan eget transportmedel från Kario till Kapstaden och han tar sig sannerligen tid att möta människor, försöka förstå länder, samband och kulturer. Ibland kanske lite väl mycket tid, men det är ett imponerande och välskrivet hantverk. Han exotifierar inte utan är krass och rak. Han hycklar inte och låtsas uppskatta sådant han kanske borde gilla. Kort sagt han tillåter sig att vara som resenärer är mest, med våra fel, brister och förutfattade meningar - men med den skillnaden att han reflekterar över dem och utsätter dem för svåra prövningar.

En del i Therouxs filosofi tycker jag särskilt mycket om; hans motvilja mot att flyga. Mycket motvilligt sätter han sig vid något tillfälle på ett flygplan för att ta sig till ett nytt land - för att byråkratin tvingar honom. Anledningen till denna motvilja är att det ligger i själva idén med hans resa att se de gradvisa förändringarna. Den som flygar kastas från en kultur till en annan, från ett klimat till ett annat. För den som reser på landbacken finns inga sådana tvära kast. Svart blir inte plötsligt vitt - och tvärtom - utan det sker en succesiv förändring. En kultur fasas nästan obemärkt över i en annan och det blir möjligt att förstå hur saker hänger samman. Det är en tanke som utgör en av hörnstenarna i vår egen resa, en av de grundläggande tankarna med att ge oss iväg. Vi har bara inte formulerat den lika elegant som Paul Theroux gör i sin bok.

Den tredje boken på läsbordet då? Ja, här handlar det inte om overlanding, men väl om äventyr. Förre Handelsbanken-chefen Arne Mårtensson och hans fru Helene har de senaste åren seglat jorden runt i sin Hallberg-Rassy 62:a. De har seglat själva, tillbringat julen i Antarktis och berättar i Vid nytt roder om upplevelsen. Det är en resa med en fantasibudget - åtminstone för de flesta normala människor. Detta gör författarna ingen hemlighet av och det är åtminstone skönt. Men ingen av makarna Mårtensson är någon särskilt god skribent, och tilltalet är bitvis lite mästrande - även om de febrilt anstränger sig för att inte vara det. Fast trots allt: som seglare har jag svårt att lägga boken ifrån mig. Den är medryckande i all sin enkelhet. Ett hyggligt tidsfördriv en regning dag i ruffen.

Alltså vill jag inte direkt avvisa någon av de tre nämnda böckerna. Men ni förstår vilken jag helst plockar upp ur högen när tiden infinner sig.