Defending adventure

Vi kallar det Mollösundsregn. Det är egentligen inte riktigt rättvis mot det trevliga lilla Orust-samhället, men ända sedan vi förra året låg där med segelbåten och hade ett sådant där strilande, ihållande regn i över 24 timmar. Just så har det varit idag; ihållande regn som satt stopp för fotburna utomhusaktiviteter, såsom den där vandringen på fjället som vi tänkt oss.

Men vi har roat oss ändå. Packningen har omorganiserats utifrån gårdagens iakttagelser. Och vi har inrett lådan som ska innehålla en del känslig elektronik, såsom kameror och datorer. Vi gav nämligen snabbt upp vår ursprungsplan, vilken var att låta tillverka en skräddarsydd skumgummi-insats för vår elektronik. Efter att ha konsulterat en fackman insåg vi att material och arbete skulle landa på i runda slängar 2 000 kronor, varpå vi åkte raka vägen till ett sängvaruhus och köpte en madrass för några hundralappar. Just denna madrass har vi idag skurit sönder till en lämplig inredning, och kompletterat med en tätande gummilist. Visst, det blev inte helt fackmannamässigt gjort, men det är funktionsdugligt och det kändes inte riktigt som ett område där en state-of-the-art-lösning var nödvändig. Vi har alldeles för många andra sådana områden.

Sedan tog vi Landyn på en tur och kikade på sorgliga, sommarstängda skidnedfarter, gjorde en kort körning i lerig terräng, och besökte en av traktens frilufts-outlets. Imorgon bär det av mot Roslagen, sedan Stockholm och vidare till Gotland.

Vår första egenfixade campinglunch på väg i vår Land Rover åt vi vid vägkanten i Mellerud. Inte en giraff i sikte. Bara en betydligt mer rutinerad campingfamilj i en husbil som stannat intill. Vi tycker ändå att vi skötte oss ganska bra; kall lunch med kassler och fransk potatissallad (givetvis hemlagad), samt kaffe kokat på primusköket.

Några punkter att åtgärda har redan noterats. Som att packningen av köksutrustning behöver omorganiseras; som att några dörrlister behöver bytas (det regnade in lite på vägen genom Värmland). Men i övrigt är vi övertygade om att vi snart har ett bra och fungerande system för alla rutiner. Kylen fungerade bra. Liksom den nya gps:en och bilradion som vi monterade och kopplade in med viss ansträngning häromdagen

Egentligen började vår road trip igår och första etappen gick till Tjörn där vi hade en trevlig kväll med familjen Klippe. Torksen som Max och Theo dragit upp ur havet några timmar tidigare smakade fantastiskt bra. Vi tackar och bockar. Idag letade vi oss så vidare mot Sälen där vi är för första gången sommartid. Det har sagts oss att björn siktats i grannskapet. Vi får se om vi kan få syn på den innan den får syn på oss.

Vi har ägnat de senaste dagarna åt att få ordning på lite detaljer som vi tänker testa när vi nästa vecka ger oss ut på en tio dagar road trip i Sverige. Det handlar i första hand om vår kokvrå och om den invändiga bäddlösningen.

När det gäller “köket” så har vi resonerat fram och tillbaka ganska länge. Vi har hela tiden varit inne på att hänga upp det på insidan av bakluckan. Där är det lätt tillgängligt, kan ha sin permanenta plats, och kommer att hamna under tak när vi så småningom slår ut vårt taktält. För ett par veckor sedan såg vi en bild i en tidning där några killar hade gjort enklast tänkbara - men till synes fullt dugliga – lösning: vanliga väggskenor för flyttbara hyllkonsoller, sådana som används i butiker. Och varför göra det svårare än det behöver vara? Så vi bytte panelen på bakdörren till en plåt, efter att ha dragit om elen till bromsljuset. På plåten monterade vi hyllskenor och ett fäste för att förvara hyllorna under färd. Två hyllplan tillverkades också. Testrapport kommer.

Invändigt har vi också haft lite bry, eftersom vi vill kombinera ett lastgaller (som vi vill ha av säkerhetsskäl) med möjligheten att sova inne i bilen – något som många overlandare vi pratat med rekommenderar de dagar då det av olika skäl är olämpligt att slå upp taktältet. Det slutade med en lösning där gallret kan skruvas av och bli till en förlängning av de övre golvet i packutrymmet baktill. Ihop med luckan till ett av våra invändiga fack utgör den sedan en fullång sovplats. Några detaljer återstår att montera, men sedan kommer lite bilder på hur det ser ut – och inte bara på själva monteringen.

Eftersom vårt gamla tackräcke inte är kompatibelt med det taktält vi vill ha, så kommer vi att skaffa ett nytt när vi kommer till Sydafrika senare i år. Därför lade vi i går också ut en annons på Blocket, och på förmiddagen idag var det gamla räcket sålt. En nöjd Land Rover-kollega från Tomelilla gjorde en bra affär och vi blev snabbt och enkelt av med räcket och stoppade in några tusenlappar i budgeten.

Fortfarande har vi däremot ett par lampskydd till en defender till salu. Vi köpte dem lite förhastat för ett halvår sedan, men eftersom de inte funkar ihop med en del av den utrustning vi har (reservhjulshållare) och kommer att ha (stege) så säljer vi dem nu i helt oanvänt skick – som synes. Se annonsen här.

…och besiktningsmannen sade: “ni vet väl att bilen är registrerad med en vinsch? Det betyder att det måste sitta en vinsch på den.” Anmärkningen var säkert helt reglementsenlig, men kändes lite märklig; vi har inte lagt till något, utan tagit bort (förre ägaren har) – och det är inte direkt något som påverkar bilens funktion eller trafiksäkerhet negativt.

Å andra sidan så ska en vinch monteras så snart vi kommer ner till Sydafrika med bilen, en försäkran som besiktningsmannen nöjde sig med. Sedan gick han igenom resten av bilen och släppte igenom den utan en enda anmärkning. Vi väntade oss inget annat, men det är alltid en lättnad.

Resten av dagen ägnade vi åt transportfrågor. Bilen ska ner till Sydafrika i höst och vi har haft tre offerter att ta ställning till. Vi valde i slutändan att sy ihop en kombination med en svensk agent som ser till att bilen kommer iväg med en båt från Göteborg och anlöper Kapstaden ungefär en månad senare, samt en sydafrikansk agent – som vi träffade när vi var nere i mars – som sköter inklarereingen av bilen på plats.

När det gäller vår egen resa ner så har vi bestämt oss för att tidigarelägga den något, eftersom vi vill vara på plats för att vara med när extrautrustning ska monteras. Vi har visserligen fullt förtroende för killarna som ska göra jobbet, men det är ganska mycket grejer som ska göras och en hel del små beslut som känns bra att kunna vara med och diskutera.

Alltså bad vi Jan Ljungberg, världens bästa resebokare, att titta på lite olika alternativ och när han kom tillbaka med en bra biljett som behövde ställas ut omedelbart så slog vi till. Vi lämnar nu Sverige i mitten av december och är ungefär en och en halv månad i Sydafrika innan vi ger oss iväg.

Jag har kört Defender i en månad nu. Men inte vår egen. Jag har, som jag tidigare berättat om, tillbringat maj i Sydafrika och passat på att skaffa mig kvalifikationer som safariguide – eller field guide, för att använda den korrekta benämningen. Så skulle jag tröttna på mitt jobb idag, så är jag alltså nu auktoriserad att ge mig in i den branschen. Det känns bra, och jag tror att en del av alla de bisarra kunskaper som jag skaffat mig den senaste månaden kan komma väl till pass under nästa års resa.

Hur var det då med defendern som jag kört? Ja, så här ser den ut. Vid just det här tillfället var den packad för att sova ute i bushen. Bilen är specialbyggd av Land Rover själva och levererad med samma pålitliga Tdi-motor som sitter i vår egen bil. Dock var det med viss sorg som jag konstaterade att skicket på de bilar vi hade till vårt förfogande under utbildningen lämnade en del i övrigt att önska. De hade behövt en varsam hand och lite kärlek. Men de rullade.

Ett annat vittnesmål om att vi valt rätt fordon svarade vår kursledare Andre för. Han äger tre Land Rovers, en “series” från sent 1960-tal, en Tdi som är arbetshästen, och en nyare Td5:a. Hans huvudbil, Tdi:n, har vid det här laget passerat 1 miljon km (!), dvs 100.000 mil, och det enda arbete han gjort genom åren är vanlig service och byte av slitagedelar. Självfallet passade jag på att pumpa honom på hur han håller sina fordon i skick.

Den senaste månaden har också erbjudit ett bra tillfälle att testa diverse utrustning. Standarden har liksom varit ganska enkel, med inkvartering i tält, ingen ström, i bästa fall ljummet vatten, rejält varmt på dagarna och bra kallt på nätterna. Jag har testat ficklampor, packenheter, skor och kläder för olika förhållanden. Jag kommer att återkomma till detta framöver, men jag kan bland annat nämna att den gamla MagLite:n är på väg ut ur basutrustningen, samt att den svensktillverkade fickkniven håller hög klass.

Jag har även passat på att gå igenom innehållet i ett fältapotek med en erfaren bushsköterska. För egen del lyckades jag dessutom med konststycket att bli biten på benet av en giftig sac spider. Det så kallade cytotoxiska giftet angriper vävnaderna och ger ett svårläkt sår med risk för nya infektioner. Botemedlet var en sällan skådad dunderkur med antibiotika, fjärran från vad en svensk läkare antagligen skulle ha skrivit ut. Man ska givetvis vara försiktig med antibiotika, men måste man ha det så måste man ha det, liksom.