Defending adventure

För er som inte är så bekanta med “Land Rover-Sverige”: Göran Kastell är i sanning ett namn att respektera. Vi träffade honom första gången när vi tittade på vår bil innan vi köpte den, och vi träffade honom igen tidigare i veckan när han gjorde en rejäl service åt oss.

Förutom att det känns tryggt att ha en erfaren Land Rover-serviceman som gått igenom bilen grundligt, så var det värt mycket för oss att få vara med under själva servicen och få Görans tips och idéer; vilka är just den här årgångens svaga punkter, vad behöver vi hålla ett extra öga på, vilka reservdelar och verktyg behöver vi ta med, osv, osv.

Fyra timmar tillbringade vi i hans oerhört fina verkstad utanför Falkenberg. Då hann vi förutom stor allmän service byta ett antal delar; ny fläkt, ny elmotor till höger strålkastare fram, nya bromsar bak, och ny drivaxel vänster bak. Mest akut var bromsarna, som var nästintill helt nedslitna på ena sidan. Utöver det kommer vi att hålla ett vaksamt öga på bland annat ljuddämparen och kylaren och vid behov göra ett byte i någon verkstad längs vägen. Var tusende mil byts oljor och filter. Herr Kastells allmänna omdöme om vårt Defender-exemplar var annars mycket positivt – återstår nu bara att se om det verkligen håller måttet när vi börjar sätta den på lite tuffare prov.

En utgångstanke när vi skissat på inredningen i bilen inför vår långresa har varit att vi ska kunna sova inne i bilen. Inte som förstaval, men när vinden viner för mycket för att slå upp taktältet så ska vi ha den möjligheten. Dessutom kommer vi att ha med oss gäster på ett par delsträckor och då är det ju trevligt att kunna erbjuda ett hyggligt sovalternativ.

Själva principen har beskrivits förut, men vi tar det kort igen: ett dubbelt golv vilar på stålreglar i höjd med fönstrens underkant i packutrymmet. Lastgallret som normalt sett sitter bakom baksätet går att montera loss och lägga ner, vilket tillsammans med luckan till ett av våra förvaringsutrymmen bildar en fullång liggplats för två, tillräcklig också för mina 187,5 cm.

Görrel har de senaste dagarna – antagligen för första gången sedan grundskolan – tillbringat några timmar vid symaskinen för att sno ihop gardiner och idag testkörde vi förvandlingen från normal pack-layout till sovrum. Givetvis tillkommer en del logistik med att flytta runt väskor och annan packning, men själva monteringen av sovplatsen gick på under tio minuter, vilket vi gissar är jämförbart med vad det tar att slå upp tältet på taket.

Nu har vi bara en fråga att diskutera: ska man verkligen knyta rosetter på banden som håller uppe gardinerna? Det känns inte helt bush-mässigt. Synpunkter?

Ok, jag erkänner det gärna; jag är inte någon elektriker. Och den grundläggande kunskap jag har ligger definitivt inte inom området fordons-el. Men jag är inte rädd för att prova nya saker, så efter att radion och det ena cigarett-uttaget slutat fungera häromdagen så skred jag till verket igår, med el-mejsel, multimeter och ett glatt humör.

Jag var relativt övertygad om att problemet var något så enkelt som att en säkring gått, eftersom felet uppstod efter att vi testkört vår nya kompressor (10A). Problemet var att båda säkringarna till kretsarna för radion (5A) respektive cigarett-uttaget (10A) var intakta. Så jag gick igenom resterande säkringar på 5A, 7,5A och 10A, utan att hitta några trasiga. Därefter monterade jag ner instrumentpanelen för att försöka kartlägga kopplingarna.

Till saken hör att jag för ett par veckor sedan monterade en ny radio/cd-spelare. Det krävde en del tankemöda, men i grund och botten användes exakt samma kablar som för den gamla, trasiga radion. Varifrån kommer då strömmen? Jo, det visade sig, efter en hel del ryckade i kablar, att någon av bilens tidigare ägare valt att koppla radion och det extra cigarett-uttaget (som inte är standard, visade det sig) på en separat krets som är direkt kopplad på batteriet och avsäkrad med 7,5A med en egen säkringsdosa under förarstolen. Ordinarie cigarett-uttag är avsäkrat med 10A och klarade kompressorn galant. Gissningsvis har denne tidigare ägare haft ett förbrukningsbatteri, precis som vi kommer att ha, och haft extra uttag och radio kopplad dit – men sedan valt en genväg när bilen såldes utan förbrukningsbatteri, och helt enkelt lagt tillbaka kablarna direkt på startbatteriett.

Slutsatsen efter att ha rotat bland kablar under en hel förmiddag är att el-systemet nog visserligen är korrekt utfört, men att den som gjort det inte verkar ha brytt sig om hur det ser ut (ingen vacker syn där bakom panelen och under förarsätet), och framförallt inte om att dokumentera det hela. Därför har jag nu påbörjat en dokumentation av bilens verkliga elsystem och de kretsar som kan tänkas vara av intresse. Ett proffs skulle antagligen skratta åt mitt kopplingschema, men vad spelar det för roll.

Vi är just nu inne i en intensiv jakt på det vattenreningssystem som vi ska använda under vår resa. Det finns ett antal olika lösningar på marknaden men faktiskt färre än man skulle kunna tro. I vårt fall har vi efter att ha konsulterat diverse expeditionsproffs begränsat oss till att titta närmare på amerikanska MSR och schweiziska Katadyn.

Vattenrening sker i flera steg. Först måste vattnet filtreras. För att förlänga livslängden på sitt ”finfilter” är det en bra idé att först göra en grovfiltrering, exempelvis med ett helt vanligt kaffefilter. Därefter tar lite mer professionell utrustning vid. Båda tillverkarna ovan har ett antal intressanta produkter som innehåller en kombination av keramiskt filter och kolfilter. Vattnet pumpas helt enkelt från den orena vattenkällan, via filtret över i en behållare för filtrerat vatten. Själva pumpmekanismen ser olika ut, vilket påverkar handhavandet och tidsåtgången, men i övrigt uppfyller båda filtren våra krav. Efter att ha känt och klämt på olika pumpar de senaste dagarna så stannar vi antagligen vid en av MSR:s modeller för det här steget av vattenreningen.

Kvar i vattnet efter filtrering kan det sedan i värsta fall finnas en del otäcka saker som filtreringen inte biter på, som virus och bakterier av olika slag. Dessa kan man attackera genom att koka vattnet eller genom att decificera det med tabletter, pulver eller droppar. Det finns också en ny produkt från MSR, som tagits fram i samarbete med amerikanska armén och som gör jobbet enkelt och effektivt. Den verkar intressant, men kostar också därefter. För de miljöer vi kommer att vistas i har vi gjort bedömningen att ett koncentrerat vattenreningspulver kan göra ett fullgott jobb. Antagligen kommer vi använda Katadyns produkt Micropur Forte.

Sedan ska vattnet förvaras och här har vi fortfarande några detaljer att fundera över. På taket kommer vi att ha jeep-dunkar med det vi kallar förbrukningsvatten – dvs vatten som grovfiltrerats, men som inte nödvändigtvis måste renas helt. Det måste däremot vårt dricks- och matlagningsvatten, och för detta kommer vi att bära med oss ytterligare dunkar, troligen en kombination av enkla 10- och 20-litersmodeller.

Efter några dagar i Stockholm packar vi imorgon för att dra vidare till Gotland, där semestern ska få ett kort avbrott för några uppdrag under politikerveckan i Almedalen/Visby.

Vi kom till Roslagen via Sälen häromdagen. Betade av dryga 40 mil i så snabb takt som defendern förmådde, och efter att ha omorganiserat vår packning tidigare i veckan så fungerade nu lunchlagningen mycket bättre än senast. Vi är mycket imponerade av vårt primuskök när vi kör det på gasol, men vi har fortfarande kvar att köra det på alternativa bränslen, såsom diesel och fotogen, vilket antagligen kommer att bli betydligt vanligare bränslen genom Afrika. På bilden rastar vi i närheten av Romme travbana utanför Borlänge.

Sedan tillbringade vi några lata dagar hos familjen Hedlund/Larsson strax utanför Bergshamra i Roslagen och lät Lukas och Matilda testa bilens potential som klätterställning. (Omdömet är att den duger bra.)