Det kom ett mail…
30 11 2010…från Lars Andersson igår. Det visade sig att han var den förste ägaren till den bil som vi nu ska köra genom Afrika, och han vill höra hur det stod till med hans gamla ögonsten.
Historien bakom bilen är ganska rolig. I samband med Land Rovers 50-årsjubileum 1998 anordnades en slogantävling och Lars knåpade ihop en liten vers (exakt vilken ska vi försöka ta reda på). Senare samma sommar stod han som lycklig vinnare av tävlingen – och av en splitter ny Defender. De kommande åren gjorde han och hans fru Brita ett antal expeditioner på olika håll i Europa, bland annat till Pyrenéerna 2002 och till Island 2004.
2006, inför sin andra Islandsexpedition, bytte Lars och Brita till en Defender 130 och sålde då sin 110:a till den nye ägare, Christopher, som vi två år senare köpte bilen av. Även Christopher har vi förstås haft lite kontakt med , och på något sätt känns det nu ganska bra att veta mer om vad vår Defender varit med om, vilka människor som ägt och tagit hand om den – något som förstås samtidigt höjer kraven på oss att föra traditionen vidare.
Faktum är nämligen att 70 procent av alla Land Rovers som har byggts sedan starten 1948, fortfarande rullar på vägarna (och i skogen) idag. Det är ett ganska imponerande facit. Låt se om Polepole är lika bra.
Categories : Vid planeringsbordet
Det är knappt två veckor till vi sätter oss på planet till Sydafrika. Och häromdagen fick vi så det slutliga beviset för att bilen nu är på plats och har passerat genom tullen. Det tog ganska precis en månad, via omlastning i Antwerpen, och vår shipping agent var god nog att skicka oss lite bilder. Det känns fint att se vårt blivande hem igen, och solskenet gör inte saken sämre.





