Defending adventure

Så hur var Namibia? Ingen aning faktiskt. Vi bestämde oss nämligen att ändra planerna något, eftersom vi inte var helt nöjda med hur delar av vår utrustning fungerade. Därför har vi nu vänt tillbaka mot Western Cape (f.n. Stellenbosch) och funderar som bäst på en alternativ nyårsplan.

Det mest akuta problemet är bilens kylare. Vi har vetat ett tag att den är i halvbra skick och hade planerat att få den bytt i februari när vi börjar köra upp genom landet (vi vet en bra kille i Pretoria-trakten). Men i den närmare 45-gradiga hettan en bit uppåt landet, där det dessutom börjar bli ganska utmanande, så blev det lite för tufft.

Nu var vi visserligen långtifrån ensamma om att behöva göra regelbundna stopp för att låta motorn svalna, men mer än så här ska den klara och kylaren behöver som sagt bytas.
Vi ägnade en stund vid vägkanten åt att tömma och spola kylsystemet, samt fylla på en ny fräsch laddning, men det blev bara marginellt bättre – om alls (men nu har vi gjort det också).

I övrigt har vi hittat lite småsaker med det två-batterisystem med solpanel som vi ville åtgärda. Dessutom visade det sig att extraljusen var felaktigt avsäkrade – vilket är lätt åtgärdat, men ändå.

Så igår när solen gått ner och luften svalnat betänkligt tog vi oss över bergspassen och till Stellenbosch. Det är precis sådana här upptäckter som testturen var till för och vi är glada att vi upptäckte det nu och inte senare, när det är mycket svårare att åtgärda.

En annan glädjande iakttagelse: ett flertal gånger när vi de senaste dagarna stannat och fällt upp huven för att motorn ska få svalna, så har det inte dröjt många minuter innan någon förbipasserande stannat och erbjudit sin hjälp. Privatpersoner har gett oss telefonnummer och erbjudit sig att komma till undsättning om vi behöver det. Erfarna Land Rover-ägare har delat med sig av sina erfarenheter och även om vi var trötta på bristerna så har det stundtals varit ganska trevligt.

Jag får ibland frågan varför jag har motljusskydd på kameran även när jag plåtar inomhus. Nu har jag svaret. I fredags kväll, i samband med avskedet från vännerna Klippe, där vi tillbringat en skön julafton, råkade kameraremmen glida av axeln på mig. Min Nikon med batteripack och stor (dyr) lins – sammantaget långt över ett kilo kamera – föll från mer än en meters höjd rakt ner i stengolvet.

Motljusskyddet tyckte inte om fallet, det är helt klart, men den räddade linsen och dämpade fallet tillräckligt för att hela kameran skulle gå helt oskadd från incidenten. Det blir (ett nytt) motljusskydd på inomhus även i fortsättningen.

Vi öppnade våra julklappar lite i förtid och håller just nu som bäst på att gå igenom den extrautrustning som vi skaffat oss sedan ankomsten till Sydafrika. Taktält, markis, vinch, nya stötdämpare (mycket välbehövligt), extraljus, solpanel och en del andra godsaker. Imorgon firar vi jul med goda vänner i Kapstaden, sedan kör vi till Pringle Bay för ett nytt julrace där och på annandagen styr vi alltså kosan mot Namibia för en veckolång testtur. Räkna inte med några fler rapporter förrän vi är tillbaka därifrån i början av nästa år.

Så från oss båda till er alla: en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Vi är på väg in i brandsäsongen här i Sydafrika. Värmen torkar ut marken och gör den lättantändlig och vindarna, inte minst den kraftfulla ”South Eastern”, gör att elden snabbt sprider sig över stora områden.

Och när det brinner i Sydafrika, så brinner det ofta ordentligt. Stora, torra vildmarksområden står mer eller mindre konstant i brand under sommarmånaderna. Och i kåkstäderna, där skjulen står tätt, tätt, räcker det att någon slår omkull en paraffinlampa för att ett helt kvarter ska vara övertänt inom ett par minuter.

Detta är villkoren som Sydafrikas brandmän arbetar under, och vi ägnade gårdagen åt att följa ett skift på Goodwood brandstation strax utanför Kapstaden. Vi åkte med dem på larm, men framförallt hade vi, eftersom detta lyckligtvis råkade vara en ganska lugn dag, gott om tid att prata med killarna. (På just detta skifta arbetade inga kvinnor, med Sydafrika ligger annars långt före Sverige när det gäller kvinnorepresentationen inom brandkåren).

Sommarens fotbolls-VM gjorde att den sydafrikanska brandkåren numer arbetar med utrustning i världsklass. På personalsidan kämpar man däremot med underbemanning och tuffa arbetsvillkor. Här är brandmännen ”diversearbetare” som rycker in på alla positioner, till skillnad från den specialisering som ofta förekommer inom exempelvis europeiska och amerikanska brandkårer.

Två artiklar kommer att publiceras i svenska brandmannafackets tidning Swedish Firefighters.

Ja, slutfasen av förberedelserna alltså. Vi landade i Kapstaden i går och har installerat oss hos goda vänner. En kraftig vind – den beryktade “South Estern” - hammrar elakt mot rutorna, men det är varmt och behagligt på dagarna och just nu ägnar vi kvällen åt att planera veckans jobb och övriga förberedelser. Vad gäller de journalistiska jobben så kommer vi att återkomma till dessa under veckan. Det gäller bland annat en kommande krönika till Sydsvenskan som Görrel just nu skissar på.

Förmiddagen idag ägnades åt ett kärt återseende av bilen som ska vara vårt hem det närmaste halvåret. Tullklareringen hade avlöpt förhållandevis smärtfritt och vi hämtade upp bilen hos vår lokala agent. Därefter har vi lämnat den hos firman som ska hjälpa oss med en del utrustning, vilket vi av en rad anledningar alltså väljer att göra här i Sydafrika. Dels finns det få andra än afrikaner som förstår afrikanska förhållanden och villkor; d.v.s. det känns tryggt med erfarna lokala experter i det här sammanhanget. Dels pratar vi om sydafrikanska fabrikat på en del av utrustningen, vilket av såväl ekonomiska som transportmässiga skäl hade känts korkat att montera i Sverige.

Med lite tur har vi bilen färdigutrustad på fredag, men senast i början av nästa vecka. Vi kommer att tillbringa jul här i Kapstaden och sedan bär det troligtvis iväg på en testrunda på ungefär en vecka. Exakt destination är inte klar, men Namibia ligger just nu ganska bra till. Vi kan tänka oss sämre än att ligga på biltaket i öknen och se på stjärnorna på nyårsafton. Vem behöver fyrverkerier?