Serengeti
3 05 2011Två, eller möjligen tre, ögonpar glimmade till i ficklampsljuset, omkring femtio meter från tältet. Nattliga moln hade dragit in framför stjärnhimlen och mörkret var kompakt. Det gick bara att ana vad som dolde sig där i mörkret. En kvalificerad gissning sade fläckig hyena. Men säker är svårt att vara.
Efter att under lite extra vaksamhet ha klarat av kvällsbestyren i mörkret utanför tältet, somnade vi gott till symfonin från savannens alla nattaktiva djur, med lejonens rytande som styckets självklara mästersolister. Och i soluppgången åt vi frukost medan ett tiotal väldiga bufflar fridfullt betade sig ner mot vattendraget bakom bilen. Några topier gjorde dem sällskap och en trupp med babianer vaknade till i ett närbeläget acacia-träd. Som människor var vi helt ensamma. Afrikas vildmark när den är som bäst.
Faktum är att under drygt två dygn i Ngorongoro och Serengeti mötte vi endast en handfull bilar, vilket var en mycket positiv överraskning. Mindre imponerade var vi av den dåliga kvaliteten på Serengetis skyltning, kartor och huvudvägar, men det är för all del sådant man kan leva med i den här miljön.
På vägen ut ur denna fantastiska park, på västsidan i det som kallas ”västra korridoren”, såg vi hur hundratals zebror och gnuer börjat samlas inför det som allmänt går under benämningen ”den stora vandringen” (the great migration) och som inleds om en dryg månad. Hundratusentals gräsätare, främst just gnuer och zebror, vandrar då norrut mot Masai Mara i Kenya för att finna bättre betesmarker, innan de återvänder i oktober/november.
Och tvärs genom deras traditionella vandringsrutt planerar Tanzanias regering, understödd av kinesiska investeringar, att dra en motorväg för att underlätta transporterna mot städerna vid kusten. De miljömässiga konsekvenserna är omöjliga att överblicka, men kommer med all säkerhet att vara katastrofala.
Såväl lokalt som internationellt har det förstås blivit ramaskri och opinionen är på väg att växa sig mycket stark, något som hittills inte verkar ha bitit på regeringen. Till hösten kommer jag (Andreas), eller möjligen vi båda, att återvända för att titta närmare på dessa planer. Tills vidare tipsar vi om serengetiwatch.org som leder opinionen mot motorvägsbygget.
Låt vildmarken leva! Vi måste få behålla dessa orörda naturliga afrikanska parker. Det enda som vinns är att fler turister ska dit och landet tror sig få större inkomster. Men om djuren försvinner blir det inte så attraktivt och då försvinner också turisterna. Djuren är inte till förfång för mänskliga urinvånare vad jag vet och vad vinner man?
[...] Som om vi skulle kunna hålla oss från Afrika… Sedan hemkomsten i augusti har Görrel varit tillbaka för en rundresa i Mocambique, Malawi och Zambia för ett pågående bokprojekt (pågår parallellt med det som rör kap-till-kap-resan). Mer om detta lär dyka upp framöver, men vi kan avslöja att det handlar om den fascinerande grödan kassava. Och Andreas var i förra veckan tillbaka i Tanzania och Serengeti för att studera tillståndet i den berömda nationalparken med anledning av den planerade motorväg som Tanzanias regering vill dra rakt igenom Serengeti. Resan sammanföll med det som brukar kallas “the big migration”/den stora vandringen, då hundratusentals gnuer, zebror och andra gräsätare två gånger om året vandrar mellan betesmarker i Tanzania och Kenya. De vandrar norrut till Masai Mara i Kenya i början av juni (vi såg hur de började samlas inför detta när vi passerade tidigare i år), och de återvänder i mitten av november. Utan tvekan är det ett av världens mest spektakulära naturhändelser och ett litet urval bilder från förra veckans resa finns nu samlade här. Vill du läsa mer om vad vi skrev om Serengeti under vår resa så rekommenderas inläggen Legendariska parker och Serengeti. [...]