Defending adventure

Att komponera ett reseapotek/första hjälpen-kit låter sig inte göras i en handvändning. Precis som när det gäller bilen så inser vi förstås att det kommer att uppstå incidenter längs vägen, det gäller bara att försöka klura ut vad.

Principen är den gamla vanliga: ”planera för det värsta och hoppas på det bästa”. Sannolikt kommer vi att drabbas av ett antal mindre skär- och klämskador, av vanliga skavsår, en eller annan förkylning och med stor säkerhet dålig mage vid ett eller ett par tillfällen. Teoretiskt så finns det förstås däremot så mycket allvarligare saker som kan hända, så viss beredskap krävs även för detta.

Genom åren har vi i tjänsten hunnit med ett antal olika överlevnadskurser, första hjälpen-utbildningar med mera. Vi har också redan rest en hel del i många av de länder vi passerar, och i liknande miljöer, så vi har en hygglig bild av riskerna. Det ger en viss trygghet, men gör också att den där sjukvårdsväskan tenderar att bli ganska omfattande.

De senaste dagarna har vi satt samman det viktigaste, och nu återstår bara en del medicinska preparat, varav en del receptbelagt, som vi kommer att komplettera med i Sydafrika hos vår lokale läkare som kan det här med afrikanska förhållanden. Främst handlar det om lite olika varianter av antibiotika, i den händelse olyckan skulle vara framme. Liksom malariaprofylax. Görrel har haft malaria och vill inte ha det igen. Själv vill jag inte ha det alls.

Hur gör vi med giftiga ormar och spindlar, undrade någon? Svaret är att vi undviker dem. Att bära motgift i rätt mängder för alla de tänkbara giftrisker som finns, är inte möjligt. Motgift ska dessutom användas av experter för att doseras rätt utifrån det aktuella fallet. Vi kan däremot identifiera vad det är som bet eller stack oss och vi kan kommunicera med omvärlden för att kalla på hjälp. Vi vet också att i de trots allt ganska få fall då ett giftbett är potentiellt livshotande, så är det faktiskt en myt att det skulle vara en fråga om minuter innan man är död. Oftast har man gott och väl tillräckligt med tid för att hinna till ordentlig sjukvård, även om det är en av de elakare ormarna som varit framme.

Så vad har vi med oss då? Förutom antibiotika och malariaprofylax så är vi utrustad för att klara de där vanliga småsåren och skadorna, liksom betydligt större och allvarligare sår med de förband som sådana kräver. Vår viktigaste medicinska insats blir antagligen att hålla infektioner borta från mindre sår och därför har vi gott om rengöring och bakteriedödande medel.

I samma kategori (yttre skador) finns även en ordentlig nackkrage, stödförband, mitellor och liknande.

Vi har smärtstillande preparat av olika varianter, även möjliga att kombinera till extra kraftfulla cocktails om det skulle bli riktigt illa. Vi kan hantera de vanliga magåkommorna både i form av diarréer och förstoppning, inklusive den fullständigt nödvändiga vätskeersättningen. Vi har preparat mot förkylningar, allergiska reaktioner och infektioner av olika slag, liksom för att behandla ögon, öron och hals som blir krassliga. Detsamma gäller mun och tänder, och en lång rad annat. Den nyfikne kan höra av sig till oss, så ska ni få en kopia på vår medicinska inventarielista.

Allt är givetvis noga genomgånget så att vi vet säkert att vi kan hantera/använda allt, och packat och listat så det ska gå fort att hitta. Vi har även med oss en del saker som vi inte kommer att använda själva; eftersom vi helt enkelt inte har kompetensen till det. Men eftersom vi har sett lite för många sjukvårdsinrättningar med bristande hygien, så har vi egna sprutor, kanyler, droppnålar, och skalpellblad, att sätta i händerna på duktig lokal sjukvårdspersonal.

Sedan var det ju det där med överkursen, de där okonventionella nödknepen som inte finns i boken och som brittiska SAS-instruktörer och afrikanska bush-sköterskor lärt oss. Som vilken glädje man kan ha av plastfolie, gummislangar och en kulspetspenna utan bläckpatron, i en sjukvårdsväska, samt varför man bör packa med sig ett par skyddsglasögon. Men det där tar vi en annan gång…

De två sista månaderna innan vi kör in bilen i en container i Göteborgs hamn kommer att bestå av mycket finlir och slutfixande. Idag monterade vi den uppsättning däck som vi kommer att göra resan på. Genast ser bilen lite ruffigare ut och betydligt mer bushmässig.

Sedan gick vi igenom alla de reservdelar som vi ska ha med oss, efter att vår beställning från England anlänt. Förutom ett par uppsättningar av samtliga filter kommer vi att ha en bränsle- respektive vattenpump, drivremmar, extra hjullager, slangar till kylaren och diverse tätningar. Självklart kompletteras detta med aktuella oljor, smörjmedel och förbrukningsdetaljer som slangklämmor och liknande.

Vi roade oss dessutom med att uppdatera vårt lite löjliga signalhorn till ett nytt med en betydligt mer respektingivande signal – i den händelse vi behöver tuta på någon som står i vägen (givetvis aldrig på djur däremot, det löser sällan några problem ändå).

Därefter lämnade vi med varm hand över bilen till Ingemar på Södergård, som ska hjälpa oss att konstruera och montera extra låsbleck på samtliga dörrar. Möjligen inte den snyggaste detaljen, men en extra fördröjande faktor för ligister. Själva återvänder vi till Göteborg några veckor nu, Görrel ska promota sin nya bok, och vi ska gå igenom en del annan utrustning; som vattenrening, reseapotek/första hjälpen kit, och så vidare. Mer om det framöver.

Vi tog vår bil till Motormännen häromdagen för en kontrollbesiktning och värdering inför inskaffandet av vår carnet de passage - bilens pass, enkelt uttryckt. Vi tyckte från början att det var lite överdrivna krav på kontroll av bilen och vi fick medhåll av serviceman Dan. Några samtal till huvudkontoret gjorde honom inte så mycket klokare över vad som egentligen gäller, så han fattade lite egna beslut, rabatterade testet efter eget huvud och skrev ut ett värderingsutlåtande som passar oss utmärkt.

Vi hade senare kontakt med Beatrice som är Motormännens nestor på just carnet och fick raka besked om vad som gäller. Så nu inväntar vi en bankgaranti på bilens värde för att lämna in själva ansökan och vara klara att skeppa i oktober.

I förrgår anlände diverse utrustning från vårt nya favorit-frilutsföretag i Stockholm. Vattenrening, bränsleflaskor till spritköket, servicekit till kök och reningssystem, gps-sändare och lite annat smått och gott. I Skåne ligger en leverans från England och väntar, med reserv- och slitdelar som vi ska ha med oss, och för närvarande uppdateras gps:en med de elektroniska kartor som finns för Afrika - vilket är de södra delarna och några av länderna i öster. Hur bra dessa kartor verkligen är återstår att se, men annars får vi väl navigera som på sjön, med kurs, bäring och död räkning. Möjligen att avdriften är något mindre i bushen.

För er som inte är så bekanta med “Land Rover-Sverige”: Göran Kastell är i sanning ett namn att respektera. Vi träffade honom första gången när vi tittade på vår bil innan vi köpte den, och vi träffade honom igen tidigare i veckan när han gjorde en rejäl service åt oss.

Förutom att det känns tryggt att ha en erfaren Land Rover-serviceman som gått igenom bilen grundligt, så var det värt mycket för oss att få vara med under själva servicen och få Görans tips och idéer; vilka är just den här årgångens svaga punkter, vad behöver vi hålla ett extra öga på, vilka reservdelar och verktyg behöver vi ta med, osv, osv.

Fyra timmar tillbringade vi i hans oerhört fina verkstad utanför Falkenberg. Då hann vi förutom stor allmän service byta ett antal delar; ny fläkt, ny elmotor till höger strålkastare fram, nya bromsar bak, och ny drivaxel vänster bak. Mest akut var bromsarna, som var nästintill helt nedslitna på ena sidan. Utöver det kommer vi att hålla ett vaksamt öga på bland annat ljuddämparen och kylaren och vid behov göra ett byte i någon verkstad längs vägen. Var tusende mil byts oljor och filter. Herr Kastells allmänna omdöme om vårt Defender-exemplar var annars mycket positivt - återstår nu bara att se om det verkligen håller måttet när vi börjar sätta den på lite tuffare prov.

En utgångstanke när vi skissat på inredningen i bilen inför vår långresa har varit att vi ska kunna sova inne i bilen. Inte som förstaval, men när vinden viner för mycket för att slå upp taktältet så ska vi ha den möjligheten. Dessutom kommer vi att ha med oss gäster på ett par delsträckor och då är det ju trevligt att kunna erbjuda ett hyggligt sovalternativ.

Själva principen har beskrivits förut, men vi tar det kort igen: ett dubbelt golv vilar på stålreglar i höjd med fönstrens underkant i packutrymmet. Lastgallret som normalt sett sitter bakom baksätet går att montera loss och lägga ner, vilket tillsammans med luckan till ett av våra förvaringsutrymmen bildar en fullång liggplats för två, tillräcklig också för mina 187,5 cm.

Görrel har de senaste dagarna - antagligen för första gången sedan grundskolan - tillbringat några timmar vid symaskinen för att sno ihop gardiner och idag testkörde vi förvandlingen från normal pack-layout till sovrum. Givetvis tillkommer en del logistik med att flytta runt väskor och annan packning, men själva monteringen av sovplatsen gick på under tio minuter, vilket vi gissar är jämförbart med vad det tar att slå upp tältet på taket.

Nu har vi bara en fråga att diskutera: ska man verkligen knyta rosetter på banden som håller uppe gardinerna? Det känns inte helt bush-mässigt. Synpunkter?

Ok, jag erkänner det gärna; jag är inte någon elektriker. Och den grundläggande kunskap jag har ligger definitivt inte inom området fordons-el. Men jag är inte rädd för att prova nya saker, så efter att radion och det ena cigarett-uttaget slutat fungera häromdagen så skred jag till verket igår, med el-mejsel, multimeter och ett glatt humör.

Jag var relativt övertygad om att problemet var något så enkelt som att en säkring gått, eftersom felet uppstod efter att vi testkört vår nya kompressor (10A). Problemet var att båda säkringarna till kretsarna för radion (5A) respektive cigarett-uttaget (10A) var intakta. Så jag gick igenom resterande säkringar på 5A, 7,5A och 10A, utan att hitta några trasiga. Därefter monterade jag ner instrumentpanelen för att försöka kartlägga kopplingarna.

Till saken hör att jag för ett par veckor sedan monterade en ny radio/cd-spelare. Det krävde en del tankemöda, men i grund och botten användes exakt samma kablar som för den gamla, trasiga radion. Varifrån kommer då strömmen? Jo, det visade sig, efter en hel del ryckade i kablar, att någon av bilens tidigare ägare valt att koppla radion och det extra cigarett-uttaget (som inte är standard, visade det sig) på en separat krets som är direkt kopplad på batteriet och avsäkrad med 7,5A med en egen säkringsdosa under förarstolen. Ordinarie cigarett-uttag är avsäkrat med 10A och klarade kompressorn galant. Gissningsvis har denne tidigare ägare haft ett förbrukningsbatteri, precis som vi kommer att ha, och haft extra uttag och radio kopplad dit - men sedan valt en genväg när bilen såldes utan förbrukningsbatteri, och helt enkelt lagt tillbaka kablarna direkt på startbatteriett.

Slutsatsen efter att ha rotat bland kablar under en hel förmiddag är att el-systemet nog visserligen är korrekt utfört, men att den som gjort det inte verkar ha brytt sig om hur det ser ut (ingen vacker syn där bakom panelen och under förarsätet), och framförallt inte om att dokumentera det hela. Därför har jag nu påbörjat en dokumentation av bilens verkliga elsystem och de kretsar som kan tänkas vara av intresse. Ett proffs skulle antagligen skratta åt mitt kopplingschema, men vad spelar det för roll.

Vi är just nu inne i en intensiv jakt på det vattenreningssystem som vi ska använda under vår resa. Det finns ett antal olika lösningar på marknaden men faktiskt färre än man skulle kunna tro. I vårt fall har vi efter att ha konsulterat diverse expeditionsproffs begränsat oss till att titta närmare på amerikanska MSR och schweiziska Katadyn.

Vattenrening sker i flera steg. Först måste vattnet filtreras. För att förlänga livslängden på sitt ”finfilter” är det en bra idé att först göra en grovfiltrering, exempelvis med ett helt vanligt kaffefilter. Därefter tar lite mer professionell utrustning vid. Båda tillverkarna ovan har ett antal intressanta produkter som innehåller en kombination av keramiskt filter och kolfilter. Vattnet pumpas helt enkelt från den orena vattenkällan, via filtret över i en behållare för filtrerat vatten. Själva pumpmekanismen ser olika ut, vilket påverkar handhavandet och tidsåtgången, men i övrigt uppfyller båda filtren våra krav. Efter att ha känt och klämt på olika pumpar de senaste dagarna så stannar vi antagligen vid en av MSR:s modeller för det här steget av vattenreningen.

Kvar i vattnet efter filtrering kan det sedan i värsta fall finnas en del otäcka saker som filtreringen inte biter på, som virus och bakterier av olika slag. Dessa kan man attackera genom att koka vattnet eller genom att decificera det med tabletter, pulver eller droppar. Det finns också en ny produkt från MSR, som tagits fram i samarbete med amerikanska armén och som gör jobbet enkelt och effektivt. Den verkar intressant, men kostar också därefter. För de miljöer vi kommer att vistas i har vi gjort bedömningen att ett koncentrerat vattenreningspulver kan göra ett fullgott jobb. Antagligen kommer vi använda Katadyns produkt Micropur Forte.

Sedan ska vattnet förvaras och här har vi fortfarande några detaljer att fundera över. På taket kommer vi att ha jeep-dunkar med det vi kallar förbrukningsvatten – dvs vatten som grovfiltrerats, men som inte nödvändigtvis måste renas helt. Det måste däremot vårt dricks- och matlagningsvatten, och för detta kommer vi att bära med oss ytterligare dunkar, troligen en kombination av enkla 10- och 20-litersmodeller.

Efter några dagar i Stockholm packar vi imorgon för att dra vidare till Gotland, där semestern ska få ett kort avbrott för några uppdrag under politikerveckan i Almedalen/Visby.

Vi kom till Roslagen via Sälen häromdagen. Betade av dryga 40 mil i så snabb takt som defendern förmådde, och efter att ha omorganiserat vår packning tidigare i veckan så fungerade nu lunchlagningen mycket bättre än senast. Vi är mycket imponerade av vårt primuskök när vi kör det på gasol, men vi har fortfarande kvar att köra det på alternativa bränslen, såsom diesel och fotogen, vilket antagligen kommer att bli betydligt vanligare bränslen genom Afrika. På bilden rastar vi i närheten av Romme travbana utanför Borlänge.

Sedan tillbringade vi några lata dagar hos familjen Hedlund/Larsson strax utanför Bergshamra i Roslagen och lät Lukas och Matilda testa bilens potential som klätterställning. (Omdömet är att den duger bra.)

Vi kallar det Mollösundsregn. Det är egentligen inte riktigt rättvis mot det trevliga lilla Orust-samhället, men ända sedan vi förra året låg där med segelbåten och hade ett sådant där strilande, ihållande regn i över 24 timmar. Just så har det varit idag; ihållande regn som satt stopp för fotburna utomhusaktiviteter, såsom den där vandringen på fjället som vi tänkt oss.

Men vi har roat oss ändå. Packningen har omorganiserats utifrån gårdagens iakttagelser. Och vi har inrett lådan som ska innehålla en del känslig elektronik, såsom kameror och datorer. Vi gav nämligen snabbt upp vår ursprungsplan, vilken var att låta tillverka en skräddarsydd skumgummi-insats för vår elektronik. Efter att ha konsulterat en fackman insåg vi att material och arbete skulle landa på i runda slängar 2 000 kronor, varpå vi åkte raka vägen till ett sängvaruhus och köpte en madrass för några hundralappar. Just denna madrass har vi idag skurit sönder till en lämplig inredning, och kompletterat med en tätande gummilist. Visst, det blev inte helt fackmannamässigt gjort, men det är funktionsdugligt och det kändes inte riktigt som ett område där en state-of-the-art-lösning var nödvändig. Vi har alldeles för många andra sådana områden.

Sedan tog vi Landyn på en tur och kikade på sorgliga, sommarstängda skidnedfarter, gjorde en kort körning i lerig terräng, och besökte en av traktens frilufts-outlets. Imorgon bär det av mot Roslagen, sedan Stockholm och vidare till Gotland.

Vår första egenfixade campinglunch på väg i vår Land Rover åt vi vid vägkanten i Mellerud. Inte en giraff i sikte. Bara en betydligt mer rutinerad campingfamilj i en husbil som stannat intill. Vi tycker ändå att vi skötte oss ganska bra; kall lunch med kassler och fransk potatissallad (givetvis hemlagad), samt kaffe kokat på primusköket.

Några punkter att åtgärda har redan noterats. Som att packningen av köksutrustning behöver omorganiseras; som att några dörrlister behöver bytas (det regnade in lite på vägen genom Värmland). Men i övrigt är vi övertygade om att vi snart har ett bra och fungerande system för alla rutiner. Kylen fungerade bra. Liksom den nya gps:en och bilradion som vi monterade och kopplade in med viss ansträngning häromdagen

Egentligen började vår road trip igår och första etappen gick till Tjörn där vi hade en trevlig kväll med familjen Klippe. Torksen som Max och Theo dragit upp ur havet några timmar tidigare smakade fantastiskt bra. Vi tackar och bockar. Idag letade vi oss så vidare mot Sälen där vi är för första gången sommartid. Det har sagts oss att björn siktats i grannskapet. Vi får se om vi kan få syn på den innan den får syn på oss.