Defending adventure

De två sista månaderna innan vi kör in bilen i en container i Göteborgs hamn kommer att bestå av mycket finlir och slutfixande. Idag monterade vi den uppsättning däck som vi kommer att göra resan på. Genast ser bilen lite ruffigare ut och betydligt mer bushmässig.

Sedan gick vi igenom alla de reservdelar som vi ska ha med oss, efter att vår beställning från England anlänt. Förutom ett par uppsättningar av samtliga filter kommer vi att ha en bränsle- respektive vattenpump, drivremmar, extra hjullager, slangar till kylaren och diverse tätningar. Självklart kompletteras detta med aktuella oljor, smörjmedel och förbrukningsdetaljer som slangklämmor och liknande.

Vi roade oss dessutom med att uppdatera vårt lite löjliga signalhorn till ett nytt med en betydligt mer respektingivande signal – i den händelse vi behöver tuta på någon som står i vägen (givetvis aldrig på djur däremot, det löser sällan några problem ändå).

Därefter lämnade vi med varm hand över bilen till Ingemar på Södergård, som ska hjälpa oss att konstruera och montera extra låsbleck på samtliga dörrar. Möjligen inte den snyggaste detaljen, men en extra fördröjande faktor för ligister. Själva återvänder vi till Göteborg några veckor nu, Görrel ska promota sin nya bok, och vi ska gå igenom en del annan utrustning; som vattenrening, reseapotek/första hjälpen kit, och så vidare. Mer om det framöver.

För er som inte är så bekanta med “Land Rover-Sverige”: Göran Kastell är i sanning ett namn att respektera. Vi träffade honom första gången när vi tittade på vår bil innan vi köpte den, och vi träffade honom igen tidigare i veckan när han gjorde en rejäl service åt oss.

Förutom att det känns tryggt att ha en erfaren Land Rover-serviceman som gått igenom bilen grundligt, så var det värt mycket för oss att få vara med under själva servicen och få Görans tips och idéer; vilka är just den här årgångens svaga punkter, vad behöver vi hålla ett extra öga på, vilka reservdelar och verktyg behöver vi ta med, osv, osv.

Fyra timmar tillbringade vi i hans oerhört fina verkstad utanför Falkenberg. Då hann vi förutom stor allmän service byta ett antal delar; ny fläkt, ny elmotor till höger strålkastare fram, nya bromsar bak, och ny drivaxel vänster bak. Mest akut var bromsarna, som var nästintill helt nedslitna på ena sidan. Utöver det kommer vi att hålla ett vaksamt öga på bland annat ljuddämparen och kylaren och vid behov göra ett byte i någon verkstad längs vägen. Var tusende mil byts oljor och filter. Herr Kastells allmänna omdöme om vårt Defender-exemplar var annars mycket positivt - återstår nu bara att se om det verkligen håller måttet när vi börjar sätta den på lite tuffare prov.

En utgångstanke när vi skissat på inredningen i bilen inför vår långresa har varit att vi ska kunna sova inne i bilen. Inte som förstaval, men när vinden viner för mycket för att slå upp taktältet så ska vi ha den möjligheten. Dessutom kommer vi att ha med oss gäster på ett par delsträckor och då är det ju trevligt att kunna erbjuda ett hyggligt sovalternativ.

Själva principen har beskrivits förut, men vi tar det kort igen: ett dubbelt golv vilar på stålreglar i höjd med fönstrens underkant i packutrymmet. Lastgallret som normalt sett sitter bakom baksätet går att montera loss och lägga ner, vilket tillsammans med luckan till ett av våra förvaringsutrymmen bildar en fullång liggplats för två, tillräcklig också för mina 187,5 cm.

Görrel har de senaste dagarna - antagligen för första gången sedan grundskolan - tillbringat några timmar vid symaskinen för att sno ihop gardiner och idag testkörde vi förvandlingen från normal pack-layout till sovrum. Givetvis tillkommer en del logistik med att flytta runt väskor och annan packning, men själva monteringen av sovplatsen gick på under tio minuter, vilket vi gissar är jämförbart med vad det tar att slå upp tältet på taket.

Nu har vi bara en fråga att diskutera: ska man verkligen knyta rosetter på banden som håller uppe gardinerna? Det känns inte helt bush-mässigt. Synpunkter?

Ok, jag erkänner det gärna; jag är inte någon elektriker. Och den grundläggande kunskap jag har ligger definitivt inte inom området fordons-el. Men jag är inte rädd för att prova nya saker, så efter att radion och det ena cigarett-uttaget slutat fungera häromdagen så skred jag till verket igår, med el-mejsel, multimeter och ett glatt humör.

Jag var relativt övertygad om att problemet var något så enkelt som att en säkring gått, eftersom felet uppstod efter att vi testkört vår nya kompressor (10A). Problemet var att båda säkringarna till kretsarna för radion (5A) respektive cigarett-uttaget (10A) var intakta. Så jag gick igenom resterande säkringar på 5A, 7,5A och 10A, utan att hitta några trasiga. Därefter monterade jag ner instrumentpanelen för att försöka kartlägga kopplingarna.

Till saken hör att jag för ett par veckor sedan monterade en ny radio/cd-spelare. Det krävde en del tankemöda, men i grund och botten användes exakt samma kablar som för den gamla, trasiga radion. Varifrån kommer då strömmen? Jo, det visade sig, efter en hel del ryckade i kablar, att någon av bilens tidigare ägare valt att koppla radion och det extra cigarett-uttaget (som inte är standard, visade det sig) på en separat krets som är direkt kopplad på batteriet och avsäkrad med 7,5A med en egen säkringsdosa under förarstolen. Ordinarie cigarett-uttag är avsäkrat med 10A och klarade kompressorn galant. Gissningsvis har denne tidigare ägare haft ett förbrukningsbatteri, precis som vi kommer att ha, och haft extra uttag och radio kopplad dit - men sedan valt en genväg när bilen såldes utan förbrukningsbatteri, och helt enkelt lagt tillbaka kablarna direkt på startbatteriett.

Slutsatsen efter att ha rotat bland kablar under en hel förmiddag är att el-systemet nog visserligen är korrekt utfört, men att den som gjort det inte verkar ha brytt sig om hur det ser ut (ingen vacker syn där bakom panelen och under förarsätet), och framförallt inte om att dokumentera det hela. Därför har jag nu påbörjat en dokumentation av bilens verkliga elsystem och de kretsar som kan tänkas vara av intresse. Ett proffs skulle antagligen skratta åt mitt kopplingschema, men vad spelar det för roll.

Vi har ägnat de senaste dagarna åt att få ordning på lite detaljer som vi tänker testa när vi nästa vecka ger oss ut på en tio dagar road trip i Sverige. Det handlar i första hand om vår kokvrå och om den invändiga bäddlösningen.

När det gäller “köket” så har vi resonerat fram och tillbaka ganska länge. Vi har hela tiden varit inne på att hänga upp det på insidan av bakluckan. Där är det lätt tillgängligt, kan ha sin permanenta plats, och kommer att hamna under tak när vi så småningom slår ut vårt taktält. För ett par veckor sedan såg vi en bild i en tidning där några killar hade gjort enklast tänkbara - men till synes fullt dugliga - lösning: vanliga väggskenor för flyttbara hyllkonsoller, sådana som används i butiker. Och varför göra det svårare än det behöver vara? Så vi bytte panelen på bakdörren till en plåt, efter att ha dragit om elen till bromsljuset. På plåten monterade vi hyllskenor och ett fäste för att förvara hyllorna under färd. Två hyllplan tillverkades också. Testrapport kommer.

Invändigt har vi också haft lite bry, eftersom vi vill kombinera ett lastgaller (som vi vill ha av säkerhetsskäl) med möjligheten att sova inne i bilen - något som många overlandare vi pratat med rekommenderar de dagar då det av olika skäl är olämpligt att slå upp taktältet. Det slutade med en lösning där gallret kan skruvas av och bli till en förlängning av de övre golvet i packutrymmet baktill. Ihop med luckan till ett av våra invändiga fack utgör den sedan en fullång sovplats. Några detaljer återstår att montera, men sedan kommer lite bilder på hur det ser ut - och inte bara på själva monteringen.

Eftersom vårt gamla tackräcke inte är kompatibelt med det taktält vi vill ha, så kommer vi att skaffa ett nytt när vi kommer till Sydafrika senare i år. Därför lade vi i går också ut en annons på Blocket, och på förmiddagen idag var det gamla räcket sålt. En nöjd Land Rover-kollega från Tomelilla gjorde en bra affär och vi blev snabbt och enkelt av med räcket och stoppade in några tusenlappar i budgeten.

Fortfarande har vi däremot ett par lampskydd till en defender till salu. Vi köpte dem lite förhastat för ett halvår sedan, men eftersom de inte funkar ihop med en del av den utrustning vi har (reservhjulshållare) och kommer att ha (stege) så säljer vi dem nu i helt oanvänt skick - som synes. Se annonsen här.

…och besiktningsmannen sade: “ni vet väl att bilen är registrerad med en vinsch? Det betyder att det måste sitta en vinsch på den.” Anmärkningen var säkert helt reglementsenlig, men kändes lite märklig; vi har inte lagt till något, utan tagit bort (förre ägaren har) - och det är inte direkt något som påverkar bilens funktion eller trafiksäkerhet negativt.

Å andra sidan så ska en vinch monteras så snart vi kommer ner till Sydafrika med bilen, en försäkran som besiktningsmannen nöjde sig med. Sedan gick han igenom resten av bilen och släppte igenom den utan en enda anmärkning. Vi väntade oss inget annat, men det är alltid en lättnad.

Resten av dagen ägnade vi åt transportfrågor. Bilen ska ner till Sydafrika i höst och vi har haft tre offerter att ta ställning till. Vi valde i slutändan att sy ihop en kombination med en svensk agent som ser till att bilen kommer iväg med en båt från Göteborg och anlöper Kapstaden ungefär en månad senare, samt en sydafrikansk agent - som vi träffade när vi var nere i mars - som sköter inklarereingen av bilen på plats.

När det gäller vår egen resa ner så har vi bestämt oss för att tidigarelägga den något, eftersom vi vill vara på plats för att vara med när extrautrustning ska monteras. Vi har visserligen fullt förtroende för killarna som ska göra jobbet, men det är ganska mycket grejer som ska göras och en hel del små beslut som känns bra att kunna vara med och diskutera.

Alltså bad vi Jan Ljungberg, världens bästa resebokare, att titta på lite olika alternativ och när han kom tillbaka med en bra biljett som behövde ställas ut omedelbart så slog vi till. Vi lämnar nu Sverige i mitten av december och är ungefär en och en halv månad i Sydafrika innan vi ger oss iväg.

Eftersom växthusen bakom Norregård nu ska användas till det som växthus egentligen är avsedda för, så har Pole pole fått lämna det relativa skyddet och står nu parkerad utomhus igen. Fortfarande avställd, eftersom vi inte har vare sig behov av eller tid för att rasta bilen för tillfället. Att den startade felfritt på första försöket efter två månaders stillastående ser vi som ett gott tecken.

Närmast väntar färdigställande (läs: finlir) av packutrymmet baktill och så ska lastgallret modifieras för att kunna användas dels bakom framsätena enligt svenska föreskrifter för lätt lastbil, dels som skyddande avdelare bakom baksätena under vår resa genom Afrika. Mer om detta vid ett senare tillfälle.

Ja, inte med hela bygget, givetvis. Men väl med packutrymmet. Vi tog ytterligare några steg mot en overlandklar Defender. På bilden syns Görrel lägga sista handen vid de något båtinspirerade stuvarna längs sidorna. Golvet ovanpå kommer ha en fölängningsskiva som gör att vi där får en extra sovplats - i den händelse väder eller annat omöjliggör resning av taktältet. Eller om våra medpassagerare föredrar att sova i bilen framför att sova i tält på marken.

Vi gjorde förstås några tankevurpor på vägen. Det hör till, men ärligt talat så blev det annars ungefär som vi tänkt. Något riktigt finlir lägger vi inte tid på i nuläget. Om tid och budget medger så kanske vi återkommer till förskönande detaljer lite senare, men i nuläget övertrumfas det snygga av de praktiska.

Nu kommer bilen få stå ett tag igen. Vår planering den närmaste tiden kommer att ske vid projektbordet och inte i garaget. I mars åker vi till Sydafrika några veckor och förutom att jobba och cykla Argus kommer vi också att göra en del research inför nästa år. Sedan återvänder jag (Andreas) till Sydafrika i maj för några veckor i Krugerparken - något som också kommer vara till god nytta på vår resa. Men mer om det när det är dags.

Vi har varit i Skåne i helgen och pysslat om Pole Pole. Eller rättare sagt jobbat vidare med att få klart packlösningarna i bagageutrymmet. Mer om det lite senare. Men först bjöds vi på en whiteboard-uppvisning av Herr Andersson på kontoret. Med sedvanlig vetgirighet och pedagogik demonstrerade han transportalternativen förbi Bosporen, samt väderfenomen över Norden. Vi lyfter på hatten och konstaterar att vi känner få som har den bredden i sin nyfikenhet och sitt kunnande. Och vi tackar som vanligt för lånet av verkstadsplats.

Jo, och för den som undrar vad fallosen mitt på tavlan i bild föreställer? Danmark, så klart!