Defending adventure

Idag har arbetet med packutrymmet tagit några schyssta steg framåt. Bilden nedan visar principen, även om den del jobb återstår. Några stålreglar tvärs över, mellanväggar som ger tre stuvfack och ovanpå kommer så småningom ett golv och tillika en reservsovplats. Alla trädetaljer kommer att få ett lager båtlack - man vet ju aldrig - och sedan skruvas allt ihop någon gång inom de närmaste dagarna.

Förstärkningsplåtarna kom på plats till slut, efter att ett nytt hål för radioantennen tagit upp och vi har fått en sändning med hjulmuttrar till våra stålfälgar, samt den hett efterlängtade vattenkörningspluggen. En viktig detalj sägs det. Vi får återkomma kring själva användningen. På något sätt känns det ändå som om vi de här dagarna har kommit närmare en långfärdsduglig Defender.

Vi fick besökt i garaget idag. Görrels systerson Erik och hans sidekick Linus parkerade sina A-traktorer utanför och tog en titt på Pole pole. Och som de amatörer vi själva är i garaget så imponerades vi givetvis av killarnas åk. Här är det bara att inse sina begränsningar och ödmjukt inse att det finns de som är oändligt mycket bättre på en del saker - exempelvis bilbyggande. För medan vi skruvar på lite halvfabrikat på vår Defender så bygger de här killarna från grunden. För närvarande håller Erik på med en ny A-traktor hemma i garaget och han berättar om det på den här sajten. Missa det inte.

Det har sina sidor det här med engelska bilar. Vår Defender är ju konstruerad för den vänsterstyrda marknaden och avviker därmed från Land Rovers “standard-utförande”. Då och då har vi upptäckt en del intressanta konsekvenser av detta - inte minst i motorrummet, där en del komponenter varit lite luriga att lokalisera, eftersom allt inte är spegelvänt utan bara vissa delar. Det finns säkert väldigt logiska förklaringar till varför det ser ut som det gör, men det är inget som vi är närmare bekanta med.

I dag uppenbarade sig ytterligare en liten höger-vänster-detalj. Vi har fått en ny sändning med prylar från England, bl.a. förstärkningsplåtar till framskärmarna. Snygga och prydliga, med ordentliga urtagningar för luftintagen och för radioantennen. Men radioantennen har lite käckt bytt sida, visar det sig. Och inte till exakt samma plats på motsvarande sida heller. Det blir till att plocka fram borr och sticksåg imorgon.

Ett julbord i Göteborg gör att vi nu låter bilen vila fram till mellandagarna då vi är tillbaka och skruvar vidare. Vi hann med att påbörja bygget av det bakre lastutrymmet - ett projekt som blir ett pusslande utan dess like, upplagt för förödande tankevurpor när de olika delarna ska monteras. Men det är den typen av utmaningar som piggar upp. Enkelt uttryckt lägger vi ett par stålprofiler tvärs över packutrymmet i höjd med rutornas nederkant, stagar upp med sidoväggar som ger oss ett tredelat packutrymme under den skiva som ska vila ovanpå profilerna. Givetvis kommer lite bilder på detta vad det lider, men än så länge finns inte mycket att se.

Vi hämtade också våra nymonterade däck och har stuvat undan dem i gamla stallet på Norregård. Det var förstås lockande att sätta på dem och ta en sväng på någon lerig åker, men vi får ta det vid ett senare tillfälle. Istället passar vi nu på att önska god jul till våra besökare. Vi hörs på andra sidan.

Vi har haft ett par produktiva dagar i verkstaden med diverse uppgraderingar av vår bil. Och vi börjar givetvis med ett tack för lånet av arbetsplats, riktat till Boel och Hans-Axel.

Nybeställda grejer hade anlänt från England och passformen var imponerande. Till saken hör förstås att vår erfarenhet av metallarbeten och bilmekande är rätt begränsade, men med tålamod och sunt förnuft går det mesta. Gårdagens huvudprojekt var montering av invändiga galler i packutrymmet. Givetvis inget absolut säkert system, men om det nu är tillfället som gör tjuven så kanske vi avhåller några för “smash-and-grab-aktioner”. Vi monterade också tunna vajrar längs båda sidorna från frontbågen till takräcket, i syfte att hålla grenar och annan växtlighet borta från vindrutan.

Idag har vi först lämnat in våra “resedäck” för montering på fälgar. Och vi har monterat en av de säkerhetsförvaringar som kommer att finnas i bilen, men vi går förstås inte här in närmare på vad det handlar om. Görrel har ägnat dagen åt att skrapa och måla de partier på stötfångare och takräcke som tagit stryk av det bistra skånska klimatet. Och så har vi slutligen påbörjat bygget av det nya inre golvet som ska ge oss extra packutrymme och en reservsovplats. Mer om detta i morgon.

Efter två månaders stillastående utomhus startade Pole pole i helgen felfritt på första försöket när vi var och hälsade på på Norregård. Vi gjorde en kortare tur, men sedan har det nu blivit dags att låta bilen gå i ide för vintern. Tyvärr har vi inte möjlighet att varmförvara den över vintern, men väl ställa den under tak i ett av de stora växthusen på Söder-/Norregård (tack, Hans-Axel).

Eftersom det vid riktigt kraftiga stormar kan förekomma att en eller annan ruta går i huset, så byggde vi ett provisoriskt tak med en presenning. I övrigt vill vi att den står så luftigt som möjligt och med lätt öppna rutor, eftersom temperaturen i växthuset fluktuerar en del och kondens lätt bildas.

Vi gjorde i helgen också ett inköp av rejäla förvaringslådor i röd plåt på ett av de stora byggvaruhusen och började skissa på den konstruktion som ska bära upp det extra lastgolvet. I vinter ska vi försöka planera någon vecka här och där för att på allvar komma igång med inredningen. Just nu går all energi åt visumbråk för att komma till Sri Lanka i nästa vecka (se reserapport-bloggen), så vi återkommer vad det lider med fler rapporter.

Vi har förmånen att ha god tillgång till en utmärkt verkstad för arbeten på vår Defender. Ett första ordentligt rekognoseringspass genomfördes under eftermiddagen idag med diverse handböcker och manualer till hands.

Bedömningen att Pole pole är i gott skick kvarstår. Endast småsaker som måste åtgärdas hittades. Oljenivån är i underkant och behöver toppas upp. Två små droppar färsk olja hittades också undertill, vilket behöver kontrolleras närmare, men något akut problem är det knappast. Det får eventuellt vänta till att ett oljebyte genomförs under hösten - det senare mest för att ha gjort det, inte så mycket för att det egentligen behövs.

Det är för övrigt lite lurigt att lokalisera alla delar när bilen i orginalutförande är högerstyrd och alla manualer anpassade till detta, samt att bara vissa saker blivit spegelvända på den vänsterstyrda versionen - en del med rätt intressanta slangdragningar som följd. Nu är i alla fall det mesta lokaliserat och dokumenterat för det fortsatta arbetet.

Och så monterades slutligen det senaste, och antagligen kanske också viktigaste tillbehöret inför resan genom Afrika: en stationär kapsylöppnare till höger om bakluckan, fullt kompatibel med alla kända Afrikanska ölmärken och dess flaskor. Ser redan fram emot att dra åt handbromsen i skymningen på savannen, ställa upp en solstol, öppna kylboxen och sedan gå till bakluckan för att knäcka en Nile Special, Tusker, Zambezi, Star, Windhoek, Black Label…eller något helt annat.

Har ägnat dagen åt att med viss möda montera det nya fästet för reservhjulet på bakluckan. Vi har vid varje öppning av bakluckan känt en viss oro över den tyngd som reservhjulet belastar de stackars gångjärnen med, så för att kunna slappna av lite har vi monterat en “swingaway” - ett öppningsbart fäste som helt enkelt bultas fast vid sidan av dörren och som befriar bakdörren från reservhjulets vikt.

Det luriga låg i finjusteringen, att få armen att ligga helt kloss an i låst läge. Efter ett antal av- och påmonteringar har vi nu lyckats - åtminstone för tillfället. Gissningvis kommer det krävas en del justeringar när allt har satt sig efter några hundra mil, men tillsvidare är vi nöjda. Det finns bara ett litet bekymmer som vi faktiskt inte var beredda på. Extrahjulsfästet är anpassat för stålfälgar - inte för de (väldigt ocoola) aluminumfälgar som vi har på våra vardagsdäck. Muttrarna är för små för de stora hålen i alu-fälgarna och därför kommer vi vid tillfälle hämta upp ett av våra grova terrängdäck med stålfälg för att ha det som extradäck. Och nästa beställning kommer antagligen att bli kompletterande stålfälgar till resterande fem däck som ligger i Malmö och väntar på montering.

Jo, och så drack vi kaffe med våra nyfunna fränder i grannhuset; Gunilla och Håkan, som planerar en liknande resa om ett par år. Erfarenhetsutbyte är förstås a och o i de här sammanhangen och vi gör alla klokt i att lyssna på hur andra tänker. I dagens nya bekantskap kommer vi säkert kunna ha ett både givande och trevligt utbyte framöver. Det ser vi fram emot, när planeringen nu går vidare.

Insåg efter lite mätningar i bilen idag att vi gjorde en ganska optimistisk bedömning av hur stor kylbox som kommer att få plats. Den planerade om 70-80 liter går för all del in, men inte om vi samtidigt ska ha två passagerarsäten - och det ska vi. Det är svårt att uppskatta sådant, uppenbarligen. Istället kommer vi med största sannolikhet att gå ner till 40 liter och därmed kommer den kunna byggas in lite snyggt bakom förarsätet. Prisnivån blir däremot snarlik eftersom vi väljer kvalitet snarare än Biltema-nivån…typ.

Satt härom kvällen med vår gode vän och tillika teknikguru, Mårten, och fick tips och råd när det gäller elförsörjningen i bilen. Den börjar sakta ta form och kommer antagligen att börja ta form efter sommaren.

Den avgörande förbrukaren är förstås kylboxen. Här betalar man onekligen för låg förbrukning (och förhoppningsvis kvalitet). De något billigare boxarna förbrukar många gånger mer än de dyrare. Egentligen ganska rimligt, förstås. Vi kommer antagligen att satsa på en påkostad box, omkring 80 liter, eftersom den trots allt är ganska direkt kopplad till välbefinnandet på resan. Utöver kylboxen kommer vi inte att göra av med så mycket energi. Vi kommer ha en 220-omvandlare för att ladda datorer, arbetsbelysning runtom bilen, eventuell innerbelysning, kompressor att använda vid behov osv. Sammantaget är inget av detta i närheten av den förbrukning som kylboxen står för. Så i slutändan är det en beräkning av hur länge vi kan stå still med kylboxen gående som kommer att fälla avgörandet.

I dagsläget tittar vi på en lösning med ett eller två förbrukningsbatterier förutom startbatteriet. Dessa laddas från generatorn och fördelningen sker manuellt, med hjälp av indikatorer och en brytare. Vi kopplar alltså inte ihop förbrukningsbatterierna med startbatteriet, men lösningen kommer antagligen (något förenklat) att innebära att vilket som helst batteri kan användas som strömkälla till vilken som helst förbrukare, även startmotorn, vilket förstås ökar tryggheten.

Ovanpå detta har vi våra funderingar att installera solceller. Dessa funderingar finns kvar, men det hänger på om det är motiverat. Solcellerna är tänkta för vi ska kunna ladda batterierna utan att starta motorn under perioder då vi står still. Men om vi har en batteribank som klarar tillräckligt långa stopp utan laddning, så faller förstås behovet av solceller bort. Därmed skulle vi också göra en inte oansenlig besparing - samtidigt som vi på något sätt ändå lärt oss gilla tanken på solfångare “ombord”. Vi avvaktar med beslut i den frågan.