Defending adventure

Har ägnat dagen åt att med viss möda montera det nya fästet för reservhjulet på bakluckan. Vi har vid varje öppning av bakluckan känt en viss oro över den tyngd som reservhjulet belastar de stackars gångjärnen med, så för att kunna slappna av lite har vi monterat en “swingaway” – ett öppningsbart fäste som helt enkelt bultas fast vid sidan av dörren och som befriar bakdörren från reservhjulets vikt.

Det luriga låg i finjusteringen, att få armen att ligga helt kloss an i låst läge. Efter ett antal av- och påmonteringar har vi nu lyckats – åtminstone för tillfället. Gissningvis kommer det krävas en del justeringar när allt har satt sig efter några hundra mil, men tillsvidare är vi nöjda. Det finns bara ett litet bekymmer som vi faktiskt inte var beredda på. Extrahjulsfästet är anpassat för stålfälgar – inte för de (väldigt ocoola) aluminumfälgar som vi har på våra vardagsdäck. Muttrarna är för små för de stora hålen i alu-fälgarna och därför kommer vi vid tillfälle hämta upp ett av våra grova terrängdäck med stålfälg för att ha det som extradäck. Och nästa beställning kommer antagligen att bli kompletterande stålfälgar till resterande fem däck som ligger i Malmö och väntar på montering.

Jo, och så drack vi kaffe med våra nyfunna fränder i grannhuset; Gunilla och Håkan, som planerar en liknande resa om ett par år. Erfarenhetsutbyte är förstås a och o i de här sammanhangen och vi gör alla klokt i att lyssna på hur andra tänker. I dagens nya bekantskap kommer vi säkert kunna ha ett både givande och trevligt utbyte framöver. Det ser vi fram emot, när planeringen nu går vidare.

Insåg efter lite mätningar i bilen idag att vi gjorde en ganska optimistisk bedömning av hur stor kylbox som kommer att få plats. Den planerade om 70-80 liter går för all del in, men inte om vi samtidigt ska ha två passagerarsäten – och det ska vi. Det är svårt att uppskatta sådant, uppenbarligen. Istället kommer vi med största sannolikhet att gå ner till 40 liter och därmed kommer den kunna byggas in lite snyggt bakom förarsätet. Prisnivån blir däremot snarlik eftersom vi väljer kvalitet snarare än Biltema-nivån…typ.

Satt härom kvällen med vår gode vän och tillika teknikguru, Mårten, och fick tips och råd när det gäller elförsörjningen i bilen. Den börjar sakta ta form och kommer antagligen att börja ta form efter sommaren.

Den avgörande förbrukaren är förstås kylboxen. Här betalar man onekligen för låg förbrukning (och förhoppningsvis kvalitet). De något billigare boxarna förbrukar många gånger mer än de dyrare. Egentligen ganska rimligt, förstås. Vi kommer antagligen att satsa på en påkostad box, omkring 80 liter, eftersom den trots allt är ganska direkt kopplad till välbefinnandet på resan. Utöver kylboxen kommer vi inte att göra av med så mycket energi. Vi kommer ha en 220-omvandlare för att ladda datorer, arbetsbelysning runtom bilen, eventuell innerbelysning, kompressor att använda vid behov osv. Sammantaget är inget av detta i närheten av den förbrukning som kylboxen står för. Så i slutändan är det en beräkning av hur länge vi kan stå still med kylboxen gående som kommer att fälla avgörandet.

I dagsläget tittar vi på en lösning med ett eller två förbrukningsbatterier förutom startbatteriet. Dessa laddas från generatorn och fördelningen sker manuellt, med hjälp av indikatorer och en brytare. Vi kopplar alltså inte ihop förbrukningsbatterierna med startbatteriet, men lösningen kommer antagligen (något förenklat) att innebära att vilket som helst batteri kan användas som strömkälla till vilken som helst förbrukare, även startmotorn, vilket förstås ökar tryggheten.

Ovanpå detta har vi våra funderingar att installera solceller. Dessa funderingar finns kvar, men det hänger på om det är motiverat. Solcellerna är tänkta för vi ska kunna ladda batterierna utan att starta motorn under perioder då vi står still. Men om vi har en batteribank som klarar tillräckligt långa stopp utan laddning, så faller förstås behovet av solceller bort. Därmed skulle vi också göra en inte oansenlig besparing – samtidigt som vi på något sätt ändå lärt oss gilla tanken på solfångare “ombord”. Vi avvaktar med beslut i den frågan.

Vi har tillbringat några kvällar i Gulu i norra Uganda. Här finns ur en journalistisk synvinkel en rad spännande jobb att göra, men när arbetsdagen är slut finns inte mycket att fördriva tiden med. Så vi har suttit med kartor, guideböcker och några Nile Special, för att diskutera delar av vår planerade resa lite närmare. Det har bland annat resulterat i att vi gjort en ny planerad sträckning i södra Afrika. Den kommer bland annat att ta oss genom två länder som inte var med i planen tidigare: Botswana och Malawi, och vi undviker den väntade regnperioden i södra Moçambique. Zimbabwe finns däremot fortfarande med och vi följer förstås utvecklingen där noga.

En ny resebeskrivning finns nu att läsa här och en kartfil för Google Earth kan laddas ner på samma ställe.

Utöver det har vi nu också formulerat vår klimatpolicy för resan. För precis som konstaterades i ett tidigare inlägg så kommer vi inte direkt att köra en miljöbil genom Afrika. Det har vi valt att hantera på detta sätt.

Häromdagen monterade vi Cape-to-cape-projektets logga på Pole pole. Vi har låtit ett tryckeri i Halmstad tillverka den i en slitstark vinyl som klistras fast. Snabbt och smidigt.

Och så var vi en sväng i Malmö för att hämta upp våra paket från Paddock i Storbritannien. Bland annat den största domkraft, hi-lift, vi sett. I ärlighetens namn hade vi antagligen klarat oss alldeles utmärkt med en eller två storlekar mindre, men varför chansa. Nå, skämt å sido så kommer vi antagligen att välja bort vinschen och istället förlita oss till domkraften som ett manuellt vinsch-redskap och då är det förstås fint med en rejäl “slaglängd”. Därav denna nästintill manshöga domkraft.

Varför ingen vinch? Flera skäl. Den skulle belasta projektbudgeten ganska hårt. Den är dessutom förhållandevis tung och vi försöker hålla ner vikten på bilen så mycket det är möjligt. Dessutom kommer vi att välja den östra vägen upp genom Afrika och räknar inte med så svår terräng att vinschning kommer vara vardagsmat. Så, eftersom vi ändå behöver ha med en rejäl domkraft – som alltså kan användas för manuell vinschning – så kommer den (som det ser ut i dagsläget) att få fylla dessa båda behov.

Kvar finns förstås frågan om det kan uppstå situationer där vi behöver vinscha och samtidigt använda domkraft på klassiskt vis. Kanske. Men vi har inte lyckats konstruera något sådant scenario, där det inte finns en alternativ lösning. Välkomna med synpunkter, ni som har mer erfarenhet av off road-körning än vi.

För att använda hi-lift-jacken som vinsch finns en särskild teknik och den kommer vi givetvis träna in vad det lider. Under helgen nöjde vi oss däremot med att pröva oss fram till basanvändning, det vill säga hissa upp bilen. Förutom själva jacken använder vi en adapter för Defenderns domkraftsöppningar i stötfångarna. Allt fungerade helt enligt plan – även om det måste tillstås att tillverkaren av domkraften allt hade kunnat använda en lite mer beständig färg. Det låg röda flagor lite varstans på uppfarten när vi var klara.

Nu återstår montering av fästen och det lutar åt att jacken hamnar på utsidan tackräcket. Främsta konkurrenten är nertill på stötfångaren fram, men där bedömmer vi att exponeringen för smuts är betydligt större. Slutmonteringen får däremot antaligen vänta till närmare avresan, eftersom det är lite oklart vad svenska trafikföreskrifter säger om en sådan montering.

Har precis lagt en beställning hos en brittisk leverantör på en hi lift-jack med tillbehör. Alltid lite av en chansning med den typen av beställningar, men vi tar det här som en test. Går det vägen kommer antagligen fälgar, fönstergaller och en del annan utrustning också att köpas från de brittiska öarna. Har hittat två till synes pålitliga leverantörer som tillsammans har ett brett sortiment och som båda skeppar till Sverige för omkring £15. Det är lägre än vad ett par svenska postorderförsäljare som jag kollat vill ha för att skicka tunga eller skrymmande grejer. Dessutom är priserna som sådana långt under de svenska – ibland ner mot 50 %. Ännu billigare är det i Sydafrika, men därifrån är förstås frakten betydligt högre så det lönar sig inte. En del utrustning som är av sydafrikanskt fabrikat, som Front Runner och Howlin’ Moon, kommer vi nog däremot att avvakta med till vi kommer ner i början av 2011 för att förbereda resan.

Och imorgon kommer förhoppningsvis våra dörrdekaler med hela det här galna projektets logga. Leverantören i Halmstad är densamma som tidigare levererat dekaler till S/Y Vilda Hilda, men den här gången är det helt egen design på beställningen, så vi får se vad de har presterat.

Har också försökt felsöka det trasiga backljuset på vänster sida. Lampan är hel och konsollen tycks också leda ström som den ska. Däremot är det två döda kablar som kommer ur chassit, så det blir att söka brott längs vägen, vilket möjligen kan ta lite tid.

Försommar på Österlen. Vi tog Pole pole för att besöka Domare Aspegren i Bockahuset igår. Och för att handla sill, rökt lax, Mellbybagarns kavring och Kivikmust. Gyllengula rapsfält, blommande äppelträd, oändliga alléer och djupa bokskogar. Över ett fält hängde en glada i jakt på sitt byte, några rådjur betade invid vägen och i Domarens holkar kilade finkar och mesar in och ut. Vem sa att man behövde åka långt för fantastiska naturupplevelser?

Vår Defender går som en klocka. Idag har den fått en ordentlig urstädning - förre ägaren var inte så intresserad av dammsugning vad det verkar – och diverse utrustning har satts på plats. Utöver det har vi tagit mått för det dubbla golv som ska in i packutrymmet, och börjat skissa på säker förvaring av värdesaker. I någon mån kommer fler rapporter i det ärendet vad det lider.

I ottan tog vi Pole pole till bilbesiktningen i Helsingborg i morse. Och en sak måste man ge den myndigheten: den är effektiv. Det är åtminstone vår erfarenhet. Vi checkade in en kvart före utsatt tid, blev inkallade fem minuter senare och var klara på tio minuter. Snabbt och smidigt. Och resultatet? Prickfritt! Har själv noterat att ett av backljusen verkar ha en trasig glödlampa, men det ingår ju inte i besiktningskontrollen.

I slutet av förra veckan rev vi ut det lilla som var kvar av inredningen, i det som ska bli vårt packutrymme. Sidomonterade baksäten på vänstersidan plockades bort och den tidigare ägarens hemmasnickrade bord på högersidan likaså. Att plocka bort sätena var inte gjort i en handvändning precis. Svårt att komma åt – även med den nya, fina hylsnyckelsatsen – och dessutom krävdes två par armar, eftersom det är svårt att hålla muttern i hjulhuset under bilen, och samtidigt skruva inne i bilen.

När det gäller det hemmasnickrade bordet (det var inte precis någon finsnickare som hade bilen före oss) så åkte det också ut fortare än kvickt. Dessvärre hade den som monterat det dragit åt bultarna (som egentligen är avsedda för sidomonterade baksäten på den sidan) på tok för hårt. Så hårt att de fastsvetsade muttrarna på insidan panelen hade släppt och i dagsläget har jag ingen lösning på hur det ska åtgärdas, eftersom det inte tycks gå att komma åt dem utan att våldföra sig på själva chassit. Nu ska i och för sig inte de sätena, och antagligen inte heller bultarna/hålen användas, men det seglade liksom ändå upp som ett litet irritationsmoment.

Ny vecka. Efter att ha tillbringat helgen i London är vi nu i Skåne och pysslar vidare, parallellt med vanligt jobb. Landyn har fått ny generator och ett nytt batteri, vilket tycks fungera utmärkt. Kabeldragningen ser fortfarande rätt eländig ut, men det får bli ett senare projekt. De senaste dagarna har bilen istället fått agera packåsna för ett helt annat projekt; nämligen köksrenovering i sommarstugan. Som sådan är den fullkomligt lysande; 250 cm packlängd innanför sargen på takräcket och så mycket öglor och krokar invändigt att packningen blir en fröjd. Den som följt vår reseblogg, vet att det här med packning ligger mig varmt om hjärtat, så förstå min förtjusning över att ha något sådant här att jobba med.

På torsdag besiktigas bilen i Helsingborg och därefter sker lite andra justeringar. Har skissat på en lösning för dubbelt golv i packutrymmet. Tanken är att när man fäller ner det baksäte som vi ska montera bakom främre passagerarsätet, så ska golvet kunna fällas upp ovanpå och bli en full-lång brits att sova på. Detta blir förstås inte den huvudsakliga sovlösningen, men eftersom vi antagligen kommar att köpa taktältet först i Sydafrika, så behöver vi något under tiden. Det behövs dessutom en lösning för medföljande gäster – i den händelse ett vanligt tält på marken inte duger. Att få till lösningen med ett fällbart lastnät blir en utmaning. Mer om detta kommer förstås vad det lider.

Vi gjorde en första inköpsrunda häromdagen för att skaffa lite basics till Defendern. Diverse säkerhetsutrustning som saknas; brandsläckare, reflexvästar, extra varningstriangel, handskar, rattkrycka m.m. Och så verktyg, främst en grundsats hylsnycklar. 77 delar, hundratals kombinationsmöjligheter, bra tyngd i handtagen och högkvalitativt stål i alla delar – allt förpackat i en kraftig, men samtidigt behändig väska. Det började genast klia i fingrarna och en lite lätt skamsen känsla av lycka kom krypande när inköpet var klart. Svårare än så behöver det inte vara.