Defending adventure

Efter några dagar i Stockholm packar vi imorgon för att dra vidare till Gotland, där semestern ska få ett kort avbrott för några uppdrag under politikerveckan i Almedalen/Visby.

Vi kom till Roslagen via Sälen häromdagen. Betade av dryga 40 mil i så snabb takt som defendern förmådde, och efter att ha omorganiserat vår packning tidigare i veckan så fungerade nu lunchlagningen mycket bättre än senast. Vi är mycket imponerade av vårt primuskök när vi kör det på gasol, men vi har fortfarande kvar att köra det på alternativa bränslen, såsom diesel och fotogen, vilket antagligen kommer att bli betydligt vanligare bränslen genom Afrika. På bilden rastar vi i närheten av Romme travbana utanför Borlänge.

Sedan tillbringade vi några lata dagar hos familjen Hedlund/Larsson strax utanför Bergshamra i Roslagen och lät Lukas och Matilda testa bilens potential som klätterställning. (Omdömet är att den duger bra.)

Vi kallar det Mollösundsregn. Det är egentligen inte riktigt rättvis mot det trevliga lilla Orust-samhället, men ända sedan vi förra året låg där med segelbåten och hade ett sådant där strilande, ihållande regn i över 24 timmar. Just så har det varit idag; ihållande regn som satt stopp för fotburna utomhusaktiviteter, såsom den där vandringen på fjället som vi tänkt oss.

Men vi har roat oss ändå. Packningen har omorganiserats utifrån gårdagens iakttagelser. Och vi har inrett lådan som ska innehålla en del känslig elektronik, såsom kameror och datorer. Vi gav nämligen snabbt upp vår ursprungsplan, vilken var att låta tillverka en skräddarsydd skumgummi-insats för vår elektronik. Efter att ha konsulterat en fackman insåg vi att material och arbete skulle landa på i runda slängar 2 000 kronor, varpå vi åkte raka vägen till ett sängvaruhus och köpte en madrass för några hundralappar. Just denna madrass har vi idag skurit sönder till en lämplig inredning, och kompletterat med en tätande gummilist. Visst, det blev inte helt fackmannamässigt gjort, men det är funktionsdugligt och det kändes inte riktigt som ett område där en state-of-the-art-lösning var nödvändig. Vi har alldeles för många andra sådana områden.

Sedan tog vi Landyn på en tur och kikade på sorgliga, sommarstängda skidnedfarter, gjorde en kort körning i lerig terräng, och besökte en av traktens frilufts-outlets. Imorgon bär det av mot Roslagen, sedan Stockholm och vidare till Gotland.

Vår första egenfixade campinglunch på väg i vår Land Rover åt vi vid vägkanten i Mellerud. Inte en giraff i sikte. Bara en betydligt mer rutinerad campingfamilj i en husbil som stannat intill. Vi tycker ändå att vi skötte oss ganska bra; kall lunch med kassler och fransk potatissallad (givetvis hemlagad), samt kaffe kokat på primusköket.

Några punkter att åtgärda har redan noterats. Som att packningen av köksutrustning behöver omorganiseras; som att några dörrlister behöver bytas (det regnade in lite på vägen genom Värmland). Men i övrigt är vi övertygade om att vi snart har ett bra och fungerande system för alla rutiner. Kylen fungerade bra. Liksom den nya gps:en och bilradion som vi monterade och kopplade in med viss ansträngning häromdagen

Egentligen började vår road trip igår och första etappen gick till Tjörn där vi hade en trevlig kväll med familjen Klippe. Torksen som Max och Theo dragit upp ur havet några timmar tidigare smakade fantastiskt bra. Vi tackar och bockar. Idag letade vi oss så vidare mot Sälen där vi är för första gången sommartid. Det har sagts oss att björn siktats i grannskapet. Vi får se om vi kan få syn på den innan den får syn på oss.

Jag har kört Defender i en månad nu. Men inte vår egen. Jag har, som jag tidigare berättat om, tillbringat maj i Sydafrika och passat på att skaffa mig kvalifikationer som safariguide - eller field guide, för att använda den korrekta benämningen. Så skulle jag tröttna på mitt jobb idag, så är jag alltså nu auktoriserad att ge mig in i den branschen. Det känns bra, och jag tror att en del av alla de bisarra kunskaper som jag skaffat mig den senaste månaden kan komma väl till pass under nästa års resa.

Hur var det då med defendern som jag kört? Ja, så här ser den ut. Vid just det här tillfället var den packad för att sova ute i bushen. Bilen är specialbyggd av Land Rover själva och levererad med samma pålitliga Tdi-motor som sitter i vår egen bil. Dock var det med viss sorg som jag konstaterade att skicket på de bilar vi hade till vårt förfogande under utbildningen lämnade en del i övrigt att önska. De hade behövt en varsam hand och lite kärlek. Men de rullade.

Ett annat vittnesmål om att vi valt rätt fordon svarade vår kursledare Andre för. Han äger tre Land Rovers, en “series” från sent 1960-tal, en Tdi som är arbetshästen, och en nyare Td5:a. Hans huvudbil, Tdi:n, har vid det här laget passerat 1 miljon km (!), dvs 100.000 mil, och det enda arbete han gjort genom åren är vanlig service och byte av slitagedelar. Självfallet passade jag på att pumpa honom på hur han håller sina fordon i skick.

Den senaste månaden har också erbjudit ett bra tillfälle att testa diverse utrustning. Standarden har liksom varit ganska enkel, med inkvartering i tält, ingen ström, i bästa fall ljummet vatten, rejält varmt på dagarna och bra kallt på nätterna. Jag har testat ficklampor, packenheter, skor och kläder för olika förhållanden. Jag kommer att återkomma till detta framöver, men jag kan bland annat nämna att den gamla MagLite:n är på väg ut ur basutrustningen, samt att den svensktillverkade fickkniven håller hög klass.

Jag har även passat på att gå igenom innehållet i ett fältapotek med en erfaren bushsköterska. För egen del lyckades jag dessutom med konststycket att bli biten på benet av en giftig sac spider. Det så kallade cytotoxiska giftet angriper vävnaderna och ger ett svårläkt sår med risk för nya infektioner. Botemedlet var en sällan skådad dunderkur med antibiotika, fjärran från vad en svensk läkare antagligen skulle ha skrivit ut. Man ska givetvis vara försiktig med antibiotika, men måste man ha det så måste man ha det, liksom.

Vi är i Sydafrika för tillfället. Tre veckor av jobb och samtidigt en bra chans att göra lite research inför vår avresa härifrån om mindre än ett år. Häromdagen var vi ute hos en av off road-firmorna och pratade utrustning med Chris och Johann. Pålitliga killar som kan sina 4×4-bilar, inte minst Land Rovers, och vi har rekommendationer på dem från olika håll.

Som det ser ut i dagsläget så kommer de att montera ett nytt takräcke, taktält, markis, nya stötdämpare och diverse annan kringutrustning. Vi överväger också att låta dem göra el-jobbet, men det beror lite på hur offerten ser ut när den dyker upp. Helst  vill de ha ner bilen redan i slutet av november, vilket är tidigare än vi planerat för och definitivt tidigare än vi själva kan vara på plats. Vi ska i nästa vecka träffa några fraktföretag och -agenter och beroende på vilken lösning vi i slutändan väljer, så kan det  hända att Chris och Johann får ta emot bilen när den kommer och göra de nödvändiga jobben, samt att vi ansluter någon dryg månad senare.

Vi är för närvarande i Sri Lanka. Just nu i Colombo, men har också hunnit besöka östkusten och Pottuvil. Uppdraget den här gången är att för Svenska Röda korsets magasin Henry, producera ett par reportage om livet efter tsunamin för snart fem år sedan. Hur har återuppbyggnaden gått? Hur har människor det idag? Och vilka lärdomar har man dragit?

Och vid sidan av själva jobbet erbjuder Sri Lanka, som gammal brittisk koloni, gott om tillfällen till inspirerande studier av Defenders. Vi gjorde resan tvärs igenom landet, ca åtta timmar, i en av dessa, tillhörande Röda kors-federationen. Det var en något nyare Defender än vår egen, en Td5 från 2005, men förutom motorn är det inte mycket som är annorlunda.

Så där satt vi i bilen och fördrev tiden med att fundera över möjliga lösningar för inredning och packning, medan vår chaufför Sanjeewa med stadig hand tog oss längs mestadels ganska bra vägar till Pottuvil och tillbaka några dagar senare. Väl framme på östkusten fick bilen visa vad den kan göra, efter att monsunregnen förstört vissa vägar, men något riktigt elddop blev det aldrig.

Nu åker vi hem och handlar ihop allt vi behöver för vinterns arbetsveckor i garaget.

Eftersom vi är lite osäkra på om vår kap-till-kap-resa kommer att ta oss genom Uganda så tyckte vi att det var säkrast att åka hit innan. Nå, skämt å sido så är vi i Uganda på resportageresa och kommer att lämna jobb hem till bland annat Sydsvenskan och SIDA:s tidning Omvärlden.

Vi har ägnat dagen åt en fem timmars road-trip från Gulu i norra Uganda tillbaka till huvudstaden Kampala, där vi stannar till och med midsommar innan vi åker hem igen. Vägarna här bjuder på fina utmaningar för 4×4 och när vår chaufför i Gulu pekade på en grusväg och sa: den där vägen fortsätter till Sudan, så var det inte utan att det kittlade till lite i resenerven.

Har gått igenom förbrukning och bränsleekonomi för de drygt 200 mil vi kört sedan köpet av vår Defender. Detta är en del i planeringen av vår klimatpolicy och ambitionen att i möjligaste mån kompensera för de utsläpp vi åstadkommer. Mer om detta kommer ganska snart att dyka upp som en separat flik här ovanför.

Men under tiden då? Det är ingen miljöbil precis, det går ju knappast att hävda. Tvärtom, tyvärr. Vår genomgång visar att förbrukningen - i stort sett oavsett körtyp och belastning (vi har provat det mesta under de här veckorna) - hamnar omkring en liter diesel/mil. Trots allt inte så farligt, men betydligt mer än en vanlig personbil förstås. En sådan skulle å andra sidan inte kunna ta oss genom Afrika. Efter att vi börjat komma in i hanteringen av bilen, växling, koppling, motorbroms osv, har vi under senaste tanken till och med pressat oss under en liter/mil. Flera centiliter under faktiskt.

Och nu tar vi Pole pole tillbaka till Skåne, efter en kort tids besök med uppvisning för familj och vänner i Göteborg. Hemmahamn blir tillsvidare Norregård. Där får den stå till vi är tillbaka från Uganda i slutet av juni. Därefter fortsätter arbetet, närmast med inredning och eventuellt diverse el-installationer.

Vi gav oss ut till Carina och Mårten igår för testkörning i lite tuffare förhållanden. En brant, lerig traktorstig, med djupa hjulspår fick agera försöksplats. Och givet förutsättningarna känns det ändå som om det gick över förväntan. Pole pole tuggade sig upp för några tuffa stigningar, klarade ett par leriga diken och stenbumlingar men stupade sedan på en smal passage där leran var väl lös och spåren väl djupa. Vi skyller det misslyckandet på vår egen bristande erfarenhet av terrängkörning (här finns mycket att lära sig) och “stadsdäcken” som fortfarande sitter på. Dåligt mönsterdjup och aluminiumfälgar har inte i skogen att göra. Vi kommer tillbaka.

Försommar på Österlen. Vi tog Pole pole för att besöka Domare Aspegren i Bockahuset igår. Och för att handla sill, rökt lax, Mellbybagarns kavring och Kivikmust. Gyllengula rapsfält, blommande äppelträd, oändliga alléer och djupa bokskogar. Över ett fält hängde en glada i jakt på sitt byte, några rådjur betade invid vägen och i Domarens holkar kilade finkar och mesar in och ut. Vem sa att man behövde åka långt för fantastiska naturupplevelser?

Vår Defender går som en klocka. Idag har den fått en ordentlig urstädning - förre ägaren var inte så intresserad av dammsugning vad det verkar - och diverse utrustning har satts på plats. Utöver det har vi tagit mått för det dubbla golv som ska in i packutrymmet, och börjat skissa på säker förvaring av värdesaker. I någon mån kommer fler rapporter i det ärendet vad det lider.