Defending adventure

För er som skulle behöva komma i kontakt med oss under tiden i Zambia har vi ett lokalt nummer som är +260 962 10 69 57

Vi hör rört oss norrut och har kommit till Lusaka – Zambias huvudstad. Färden gick via Chobe National Park i Botswana. Efter våra dagar i spökparken Hwange var safarin i Chobe en än bättre upplevelse. Välskött. Bra vägar (trots att vi är i regnperiod) en vacker natur – och stora hjordar med djur.

Topp sightings måste innefatta lejoninna och lejonhanne, en hjord på mellan 50 och 60 elefanter samt den mycket ovanliga Lechwe som endast finns i det här hörnet av världen. På kvällarna hörde vi flodhästarna i vassen. Bilder på blandade djur kommer så småningom på den här bloggen.

Det var skönt att komma ut ur Zimbabwe på något sätt. Intressant att vara tillbaka efter tio år – frustrerande att inte kunna jobba. Men vi höll öron och ögon öppna och iakttagelser kommer läsare och lyssnare att kunna ta del av så småningom.

För ett par dagar sedan tog vi pråmen över Zambezifloden och hamnade i Zambia. Tio minuter tog det och sedan var det en liten pappersexercis att ta sig igenom grindarna. Vägskatt, koldioxidskatt och försäkring. Men lugnt och metodiskt tuggade vi oss igenom.

Tog en natt i Livingstone – med utsikt över Zambezifloden. Tog en sväng till Foley’s Land Rover för att kolla några detaljer på bilen. Ett ställe att varmt rekommendera till alla som behöver se över sin Land Rover i Livingstone!

Vi kastar oss mellan högt och lågt, tungt och lite lättare: den högst ovetenskapliga resan genom Afrikas stora öl-utbud går vidare. Vi har sedan några veckor lämnat Sydafrika bakom oss och låter landet representeras av ett av de mikrobryggerier som de senaste åren har poppat upp. Vi väljer Clarens Brewery från lilla Clarens i Freestate (en liten pärla som är väl värd ett besök).

Clarens tillverkar fem olika öl och när vi provade oss igenom dem för några veckor sedan fastnade vi för deras ”Red”, som är ett försök att göra en ale i brittisk stil. Fantastiskt i färgen och friskt och trevligt i smaken så räcker det ändå inte riktigt hela vägen. För efter ett par mycket njutningsfulla klunkar så rinner smaken undan ganska snabbt och lämnar inte mycket efter sig. Det blir tre Land Rovers.

I Sydafrika väljer vi annars ofta en Windhoek Lager för att släcka törsten med (finns att få tag på i Systembolagets beställningssortiment). Den är inte från Sydafrika utan från Namibia, och även om vi nu aldrig kom dit så var det ganska nära, så vi tar med den också. Stor beska fungerar bra i den afrikanska värmen och även om inte heller den här lämnar några outplånliga spår efter sig så är det inte heller det som är tanken. Windhoek är en törstsläckare, rakt upp och ner, och som sådan är den alldeles utmärkt.

Samma utlåtande får Zimbabwes standardlager Zambezi. Kännarna säger att den inte smakar riktigt likadant som ”på den gamla goda tiden”, men vi tycker att den är god. Även här en stor beska, något blommig och möjligen en aning metallisk i sin karaktär. Sammantaget blir det ett gott betyg också till Zambezi.

Vi är på väg in i brandsäsongen här i Sydafrika. Värmen torkar ut marken och gör den lättantändlig och vindarna, inte minst den kraftfulla ”South Eastern”, gör att elden snabbt sprider sig över stora områden.

Och när det brinner i Sydafrika, så brinner det ofta ordentligt. Stora, torra vildmarksområden står mer eller mindre konstant i brand under sommarmånaderna. Och i kåkstäderna, där skjulen står tätt, tätt, räcker det att någon slår omkull en paraffinlampa för att ett helt kvarter ska vara övertänt inom ett par minuter.

Detta är villkoren som Sydafrikas brandmän arbetar under, och vi ägnade gårdagen åt att följa ett skift på Goodwood brandstation strax utanför Kapstaden. Vi åkte med dem på larm, men framförallt hade vi, eftersom detta lyckligtvis råkade vara en ganska lugn dag, gott om tid att prata med killarna. (På just detta skifta arbetade inga kvinnor, med Sydafrika ligger annars långt före Sverige när det gäller kvinnorepresentationen inom brandkåren).

Sommarens fotbolls-VM gjorde att den sydafrikanska brandkåren numer arbetar med utrustning i världsklass. På personalsidan kämpar man däremot med underbemanning och tuffa arbetsvillkor. Här är brandmännen ”diversearbetare” som rycker in på alla positioner, till skillnad från den specialisering som ofta förekommer inom exempelvis europeiska och amerikanska brandkårer.

Två artiklar kommer att publiceras i svenska brandmannafackets tidning Swedish Firefighters.

Varför väljer man en Land Rover Defender? Några har undrat och en del har föreslagit andra alternativ (oftast Toyota Land Cruiser). Andra envisas med att kalla vår bil en “Jeep” (vilket är ett helt annat bilmärke). Nåja, nu ska vi inte vara märkvärdiga, men Görrel bloggade idag om detta på vår engelska blogg, och där finns även ett inslag från BBC:s Top Gear som på ett mycket bra sätt summerar varför vi vill köra just Land Rover genom Afrika.