Om oss
 |
 |
 |
Det är lite svårt att förklara hur man får en idé som denna; att korsa Afrika med bil, och att beta av Mellanöstern och Europa när man ändå håller på. Därför är vi tacksamma över att inte behöva förklara något, åtminstone inte för varandra. För saken är nämligen att det är en dröm som vi båda närt, långt innan vi överhuvudtaget träffades. Var den kommer ifrån är inte viktigt, det är förverkligandet som betyder något.
“Vi”, i det här sammanhanget, är (om vi för en stund bortser från vår plåtvän “Pole Pole”), Görrel Espelund och Andreas Karlsson. En lantbrukardotter och ett asfaltsbarn, båda numer journalister, en dessutom fotograf och båda förälskade i (förutom varandra): resandet i allmänhet och Afrika i synnerhet.
Görrel bodde sju år i Sydafrika och fungerade som Göteborgs-Postens och Sydsvenskans Afrika-korrespondent. Hon hade att bevaka Afrika söder om Sahara och har fram till idag hunnit besöka 33 afrikanska länder. Rwanda är och förblir en favorit. 2004 gick flyttlasset tillbaka till Sverige, men utrikesbevakning, med fokus på Afrika fortsätter att vara en av hörnstenarna i den journalistiska verksamheten.
Andreas jobbar som journalist och fotograf, också han med utrikesbevakningen som huvudområde. I första hand har det genom åren handlat om Syd- och Östeuropa, i synnerhet Balkan, men Afrika har seglat upp som en stark bubblare. I botten vilar en akademisk examen i statsvetenskap, vilket förklarar böjelsen för bisarra valsystem. Den fotojournalistiska ådran är uppblandad med en dragning åt naturfoto och han är även utbildad och auktoriserad safariguide för södra Afrika.
Yrkesmässigt var det intresset för konfliktlösning, fredsprocesser och försoning som förde oss samman. Privat var det förstås helt andra saker, men hur sätter man ord på sådant? Vi nöjer oss med det konkreta. Som att vår mer än decennielånga bevakning av hur människor går vidare efter våldsamma konflikter, resulterade i boken Till mänsklighetens försvar 2006. Som att vi har fortsatt att resa i kölvattnet av våld och grymheter för att försöka förstå vad en bra och hållbar fred bygger på. Och som att vi aldrig upphör att
förundras, fascineras och glädjas åt den styrka och livskraft som möter oss på många av de platser där förutsättningarna för ett gott liv kan tyckas som allra sämst.
Ungefär där står vi idag. Och kanske är det inte så konstigt att vi vill lägga ihop pusselbitarna. Dra en lång röd linje rakt genom den afrikanska kontinenten och knyta ihop med Mellanöstern, Balkan och resten av Europa, i en lång resa landvägen från Kap till Kap. Bättre än så kan vi inte förklara det, men ni är välkomna att följa med. Kanske klarnar det längs vägen.
Göteborg: 2009-04-06
