Defending adventure

Häromdagen monterade vi Cape-to-cape-projektets logga på Pole pole. Vi har låtit ett tryckeri i Halmstad tillverka den i en slitstark vinyl som klistras fast. Snabbt och smidigt.

Och så var vi en sväng i Malmö för att hämta upp våra paket från Paddock i Storbritannien. Bland annat den största domkraft, hi-lift, vi sett. I ärlighetens namn hade vi antagligen klarat oss alldeles utmärkt med en eller två storlekar mindre, men varför chansa. Nå, skämt å sido så kommer vi antagligen att välja bort vinschen och istället förlita oss till domkraften som ett manuellt vinsch-redskap och då är det förstås fint med en rejäl “slaglängd”. Därav denna nästintill manshöga domkraft.

Varför ingen vinch? Flera skäl. Den skulle belasta projektbudgeten ganska hårt. Den är dessutom förhållandevis tung och vi försöker hålla ner vikten på bilen så mycket det är möjligt. Dessutom kommer vi att välja den östra vägen upp genom Afrika och räknar inte med så svår terräng att vinschning kommer vara vardagsmat. Så, eftersom vi ändå behöver ha med en rejäl domkraft – som alltså kan användas för manuell vinschning – så kommer den (som det ser ut i dagsläget) att få fylla dessa båda behov.

Kvar finns förstås frågan om det kan uppstå situationer där vi behöver vinscha och samtidigt använda domkraft på klassiskt vis. Kanske. Men vi har inte lyckats konstruera något sådant scenario, där det inte finns en alternativ lösning. Välkomna med synpunkter, ni som har mer erfarenhet av off road-körning än vi.

För att använda hi-lift-jacken som vinsch finns en särskild teknik och den kommer vi givetvis träna in vad det lider. Under helgen nöjde vi oss däremot med att pröva oss fram till basanvändning, det vill säga hissa upp bilen. Förutom själva jacken använder vi en adapter för Defenderns domkraftsöppningar i stötfångarna. Allt fungerade helt enligt plan – även om det måste tillstås att tillverkaren av domkraften allt hade kunnat använda en lite mer beständig färg. Det låg röda flagor lite varstans på uppfarten när vi var klara.

Nu återstår montering av fästen och det lutar åt att jacken hamnar på utsidan tackräcket. Främsta konkurrenten är nertill på stötfångaren fram, men där bedömmer vi att exponeringen för smuts är betydligt större. Slutmonteringen får däremot antaligen vänta till närmare avresan, eftersom det är lite oklart vad svenska trafikföreskrifter säger om en sådan montering.

Har precis lagt en beställning hos en brittisk leverantör på en hi lift-jack med tillbehör. Alltid lite av en chansning med den typen av beställningar, men vi tar det här som en test. Går det vägen kommer antagligen fälgar, fönstergaller och en del annan utrustning också att köpas från de brittiska öarna. Har hittat två till synes pålitliga leverantörer som tillsammans har ett brett sortiment och som båda skeppar till Sverige för omkring £15. Det är lägre än vad ett par svenska postorderförsäljare som jag kollat vill ha för att skicka tunga eller skrymmande grejer. Dessutom är priserna som sådana långt under de svenska – ibland ner mot 50 %. Ännu billigare är det i Sydafrika, men därifrån är förstås frakten betydligt högre så det lönar sig inte. En del utrustning som är av sydafrikanskt fabrikat, som Front Runner och Howlin’ Moon, kommer vi nog däremot att avvakta med till vi kommer ner i början av 2011 för att förbereda resan.

Och imorgon kommer förhoppningsvis våra dörrdekaler med hela det här galna projektets logga. Leverantören i Halmstad är densamma som tidigare levererat dekaler till S/Y Vilda Hilda, men den här gången är det helt egen design på beställningen, så vi får se vad de har presterat.

Har också försökt felsöka det trasiga backljuset på vänster sida. Lampan är hel och konsollen tycks också leda ström som den ska. Däremot är det två döda kablar som kommer ur chassit, så det blir att söka brott längs vägen, vilket möjligen kan ta lite tid.