Defending adventure

Ok, jag erkänner det gärna; jag är inte någon elektriker. Och den grundläggande kunskap jag har ligger definitivt inte inom området fordons-el. Men jag är inte rädd för att prova nya saker, så efter att radion och det ena cigarett-uttaget slutat fungera häromdagen så skred jag till verket igår, med el-mejsel, multimeter och ett glatt humör.

Jag var relativt övertygad om att problemet var något så enkelt som att en säkring gått, eftersom felet uppstod efter att vi testkört vår nya kompressor (10A). Problemet var att båda säkringarna till kretsarna för radion (5A) respektive cigarett-uttaget (10A) var intakta. Så jag gick igenom resterande säkringar på 5A, 7,5A och 10A, utan att hitta några trasiga. Därefter monterade jag ner instrumentpanelen för att försöka kartlägga kopplingarna.

Till saken hör att jag för ett par veckor sedan monterade en ny radio/cd-spelare. Det krävde en del tankemöda, men i grund och botten användes exakt samma kablar som för den gamla, trasiga radion. Varifrån kommer då strömmen? Jo, det visade sig, efter en hel del ryckade i kablar, att någon av bilens tidigare ägare valt att koppla radion och det extra cigarett-uttaget (som inte är standard, visade det sig) på en separat krets som är direkt kopplad på batteriet och avsäkrad med 7,5A med en egen säkringsdosa under förarstolen. Ordinarie cigarett-uttag är avsäkrat med 10A och klarade kompressorn galant. Gissningsvis har denne tidigare ägare haft ett förbrukningsbatteri, precis som vi kommer att ha, och haft extra uttag och radio kopplad dit - men sedan valt en genväg när bilen såldes utan förbrukningsbatteri, och helt enkelt lagt tillbaka kablarna direkt på startbatteriett.

Slutsatsen efter att ha rotat bland kablar under en hel förmiddag är att el-systemet nog visserligen är korrekt utfört, men att den som gjort det inte verkar ha brytt sig om hur det ser ut (ingen vacker syn där bakom panelen och under förarsätet), och framförallt inte om att dokumentera det hela. Därför har jag nu påbörjat en dokumentation av bilens verkliga elsystem och de kretsar som kan tänkas vara av intresse. Ett proffs skulle antagligen skratta åt mitt kopplingschema, men vad spelar det för roll.

Vi är tillbaka i den analkande våren (?) i Sverige efter en knapp månad söder om ekvatorn. Som framgick av ett tidigare inlägg så gjorde vi en del research i Sydafrika, i första hand vad gäller slutgiltig utrustning samt skeppning av bilen.

Från utrustningsfirman har vi fått en första offert och har börjat lista de saker som vi tänker låta dem göra. Det handlar om ett nytt takräcke, taktältet, markis, extraljus, sandstegar, nya stötdämpare och troligtvis vinch. Därtill en rad fästen för diverse utvändig utrustning. Vi har fortfarande en del detaljer att reda ut med dem och vi funderar också på om vi ska låta göra de kvarvarande elinstallationerna på plats. Det finns en fördel med att låta en 4×4-elektriker göra detta, eftersom vi kommer utsätta vår bil för påfrestningar som vanliga bilar normalt sett slipper. Att göra jobbet själva har vi avskrivit som alternativ och då är antagligen SA-varianten ett väl så gott alternativ. Är det något som mekaniker i det landet kan, så är det Land Rovers.

Vad gäller skeppningen så har vi bett två sydafrikanska firmor att titta på tre olika alternativ: (1) komplett lösning för att skeppa från Göteborg, (2) detsamma för att skeppa från Holland, samt (3) endast den sydafrikanska delen av transporten, dvs mottagningen och tullklarering av bilen på plats i Sydafrika. Parallellt tittar vi på ett par andra alternativ.

Den kritiska frågan i dagsläget är transporttiden och ankomsten till Sydafrika. Killarna som ska göra jobbet på bilen vill gärna ha den i god tid före jul eftersom det är högsäsong för dem i början av året. Så tidigt kommer vi antagligen inte själva att kunna vara på plats för att ta emot den. Den ena shippingfirman har erbjudit sig att sköta hela ankomsten och, om så behövs, förvaring av bilen till dess att vi kommer. Även utrustningsfirman ställer gärna upp med detta. En sådan lösning kompletterar vi givetvis med att skicka någon av våra vänner i Kapstaden att övervaka det hela, men vi håller på att försöka hitta en lösning som innebär att vi faktiskt kan vara i Kapstaden när vår bil anländer. Det skulle liksom kännas oerhört mycket bättre.

Satt härom kvällen med vår gode vän och tillika teknikguru, Mårten, och fick tips och råd när det gäller elförsörjningen i bilen. Den börjar sakta ta form och kommer antagligen att börja ta form efter sommaren.

Den avgörande förbrukaren är förstås kylboxen. Här betalar man onekligen för låg förbrukning (och förhoppningsvis kvalitet). De något billigare boxarna förbrukar många gånger mer än de dyrare. Egentligen ganska rimligt, förstås. Vi kommer antagligen att satsa på en påkostad box, omkring 80 liter, eftersom den trots allt är ganska direkt kopplad till välbefinnandet på resan. Utöver kylboxen kommer vi inte att göra av med så mycket energi. Vi kommer ha en 220-omvandlare för att ladda datorer, arbetsbelysning runtom bilen, eventuell innerbelysning, kompressor att använda vid behov osv. Sammantaget är inget av detta i närheten av den förbrukning som kylboxen står för. Så i slutändan är det en beräkning av hur länge vi kan stå still med kylboxen gående som kommer att fälla avgörandet.

I dagsläget tittar vi på en lösning med ett eller två förbrukningsbatterier förutom startbatteriet. Dessa laddas från generatorn och fördelningen sker manuellt, med hjälp av indikatorer och en brytare. Vi kopplar alltså inte ihop förbrukningsbatterierna med startbatteriet, men lösningen kommer antagligen (något förenklat) att innebära att vilket som helst batteri kan användas som strömkälla till vilken som helst förbrukare, även startmotorn, vilket förstås ökar tryggheten.

Ovanpå detta har vi våra funderingar att installera solceller. Dessa funderingar finns kvar, men det hänger på om det är motiverat. Solcellerna är tänkta för vi ska kunna ladda batterierna utan att starta motorn under perioder då vi står still. Men om vi har en batteribank som klarar tillräckligt långa stopp utan laddning, så faller förstås behovet av solceller bort. Därmed skulle vi också göra en inte oansenlig besparing - samtidigt som vi på något sätt ändå lärt oss gilla tanken på solfångare “ombord”. Vi avvaktar med beslut i den frågan.

Har precis lagt en beställning hos en brittisk leverantör på en hi lift-jack med tillbehör. Alltid lite av en chansning med den typen av beställningar, men vi tar det här som en test. Går det vägen kommer antagligen fälgar, fönstergaller och en del annan utrustning också att köpas från de brittiska öarna. Har hittat två till synes pålitliga leverantörer som tillsammans har ett brett sortiment och som båda skeppar till Sverige för omkring £15. Det är lägre än vad ett par svenska postorderförsäljare som jag kollat vill ha för att skicka tunga eller skrymmande grejer. Dessutom är priserna som sådana långt under de svenska - ibland ner mot 50 %. Ännu billigare är det i Sydafrika, men därifrån är förstås frakten betydligt högre så det lönar sig inte. En del utrustning som är av sydafrikanskt fabrikat, som Front Runner och Howlin’ Moon, kommer vi nog däremot att avvakta med till vi kommer ner i början av 2011 för att förbereda resan.

Och imorgon kommer förhoppningsvis våra dörrdekaler med hela det här galna projektets logga. Leverantören i Halmstad är densamma som tidigare levererat dekaler till S/Y Vilda Hilda, men den här gången är det helt egen design på beställningen, så vi får se vad de har presterat.

Har också försökt felsöka det trasiga backljuset på vänster sida. Lampan är hel och konsollen tycks också leda ström som den ska. Däremot är det två döda kablar som kommer ur chassit, så det blir att söka brott längs vägen, vilket möjligen kan ta lite tid.

I slutet av förra veckan rev vi ut det lilla som var kvar av inredningen, i det som ska bli vårt packutrymme. Sidomonterade baksäten på vänstersidan plockades bort och den tidigare ägarens hemmasnickrade bord på högersidan likaså. Att plocka bort sätena var inte gjort i en handvändning precis. Svårt att komma åt - även med den nya, fina hylsnyckelsatsen - och dessutom krävdes två par armar, eftersom det är svårt att hålla muttern i hjulhuset under bilen, och samtidigt skruva inne i bilen.

När det gäller det hemmasnickrade bordet (det var inte precis någon finsnickare som hade bilen före oss) så åkte det också ut fortare än kvickt. Dessvärre hade den som monterat det dragit åt bultarna (som egentligen är avsedda för sidomonterade baksäten på den sidan) på tok för hårt. Så hårt att de fastsvetsade muttrarna på insidan panelen hade släppt och i dagsläget har jag ingen lösning på hur det ska åtgärdas, eftersom det inte tycks gå att komma åt dem utan att våldföra sig på själva chassit. Nu ska i och för sig inte de sätena, och antagligen inte heller bultarna/hålen användas, men det seglade liksom ändå upp som ett litet irritationsmoment.

Ny vecka. Efter att ha tillbringat helgen i London är vi nu i Skåne och pysslar vidare, parallellt med vanligt jobb. Landyn har fått ny generator och ett nytt batteri, vilket tycks fungera utmärkt. Kabeldragningen ser fortfarande rätt eländig ut, men det får bli ett senare projekt. De senaste dagarna har bilen istället fått agera packåsna för ett helt annat projekt; nämligen köksrenovering i sommarstugan. Som sådan är den fullkomligt lysande; 250 cm packlängd innanför sargen på takräcket och så mycket öglor och krokar invändigt att packningen blir en fröjd. Den som följt vår reseblogg, vet att det här med packning ligger mig varmt om hjärtat, så förstå min förtjusning över att ha något sådant här att jobba med.

På torsdag besiktigas bilen i Helsingborg och därefter sker lite andra justeringar. Har skissat på en lösning för dubbelt golv i packutrymmet. Tanken är att när man fäller ner det baksäte som vi ska montera bakom främre passagerarsätet, så ska golvet kunna fällas upp ovanpå och bli en full-lång brits att sova på. Detta blir förstås inte den huvudsakliga sovlösningen, men eftersom vi antagligen kommar att köpa taktältet först i Sydafrika, så behöver vi något under tiden. Det behövs dessutom en lösning för medföljande gäster - i den händelse ett vanligt tält på marken inte duger. Att få till lösningen med ett fällbart lastnät blir en utmaning. Mer om detta kommer förstås vad det lider.

Nyss hemkomna från en månad i Sydafrika har vi nu haft tillfälle att i lugn och ro stifta lite närmare bekantskap med vår Defender, som ska ta oss genom Afrika, Mellanöstern och Europa om två år. Upplevelsen är mestadels positiv så här långt. Vi har ett litet problem med att batteriet inte laddar medan man kör, vilket förstås behöver avhjälpas snarast. Förre ägaren bytte till en större generator så sent som för ett drygt halvår sedan och det arbetet omfattas fortfarande av garanti. Vår lekmannabedöminng i nuläget är att det kan handla om ett glapp, eftersom laddning trots allt skett vid enstaka tillfällen. Troligtvis skulle det heller inte skada att byta huvudbatteriet när vi ändå skaffar ett extrabatteri vad det lider.

Vi har ägnat helgen åt att testköra på skånska landsvägar och leriga åkrar, och trots att det fortfarande är all round-däcken som sitter på så var det inga som helst problem att ta sig fram. Lågväxel och diffspärr fungerar fint, även om själva handhavandet kräver viss träning. Invändigt har vi inte gjort så mycket mer än att bekanta oss med var allt finns. Ett lastnät är monterat bakom framsätena och måste sitta kvar till efter besiktningen i maj, eftersom bilen är registrerad som en lätt lastbil. Därefter börjar vi titta närmare på invändiga lösningar.

Exempelvis är samtliga baksäten urmonterade för närvarande och vid en snabb granskning verkar designen för det baksäte vi kommer att ha för våra passagerare att få bli en tvåsits-soffa på högersidan. Även tillhörande bilbälten måste återmonteras eftersom dessa av någon anledning återfanns i reservdelslådan. Vi hittade ingen vadningsplugg, vilken måste monteras undertill vid djupare vattenvadning, så vi gissar att tidigare ägare inte ägnat sig åt detta. Domkraften var väl gömd under en till-/uppbyggnad som tidigare ägaren gjort för att skapa ett plant utrymme att sova på. Den fungerade fint, även om vi före avfärd ändå kommer att skaffa oss en höglyftande domkraft istället.

Avslutningsvis en komplimang också till Land Rover som presterat en sällsynt lättbegriplig och överskådlig instruktionsbok - inte alls oviktigt när man är novis på en helt ny typ av bil. Utöver det är verkstadshandbok och annan litteratur beställd för framtida arbeten.