Defending adventure

Det är knappt två veckor till vi sätter oss på planet till Sydafrika. Och häromdagen fick vi så det slutliga beviset för att bilen nu är på plats och har passerat genom tullen. Det tog ganska precis en månad, via omlastning i Antwerpen, och vår shipping agent var god nog att skicka oss lite bilder. Det känns fint att se vårt blivande hem igen, och solskenet gör inte saken sämre.

Nu återstår lite avslutande diskussioner med diverse uppdragsgivare för att bestämma formerna för de artiklar och reportage som kommer att bli det viktigaste resultatet av vår resa. Mer om detta kommer lite längre fram. I övrigt är lägenheten redan uthyrd, kontorsplatserna städas i slutet av veckan, och nästa vecka packar vi klart i Arild, låser dörren och ger oss i väg.

Vi satt där på den svenska tullens klareringskontor i Arendal, Göteborg och kände att vi redan fick en fläkt av de afrikanska gränspasseringarna.

Tulltjänstemannen: “Jaha, och vad vill ni?”

Vi: “Vi ska skeppa vår bil till Sydafrika, för att sedan göra en road trip tillbaka hem.”

Tulltjänstemannen (skeptisk min): Är inte det lite långt?

Vi svarade inte på den frågan utan lämnade över våra papper; vår carnet de passage (bilens “pass” och huvudhandling) och övrig dokumentation från transportföretaget, där vi haltimmen tidigare lämnat bilen och tagit farväl av den. Tulltjänstemannen tittade frågande på vår carnet och försvann bakom en skärm. Vi hörde honom bläddra och muttra, innan han efter en stund kallade till sig en kollega.

Tulltjänsteman 1: “Har du någonsin sett en sådan här? Jag har aldrig sett någon, har du?”

Tulltjänsteman 2. “Nej, vad är det?”

Tulltjänsteman 1: “En karné dö passaach”

Tulltjänsteman 2: “Aldrig hört talas om”

Tulltjänsteman 1: “Bosse, har du sett en sådan här förut?”

Tulltjänsteman 3 (Bosse): “Nej, vad är det?”

Tulltjänsteman 1: “En karné dö passaach”

Tulltjänsteman 3 (Bosse): “Aldrig hört talas om”

Tulltjänsteman 1: “Då stämplar vi inte den. Men här ska det vara en stämpel. Fast hur gör vi när stämpeln är trasig?”

(Tystnad)

Vi fick till slut våra papper. Vår shippingagent Claudio muttrade lite över tullens ovilja att stämpla, men konstaterade att allt nog ändå var i sin ordning. Vi pratade lite afrika över en kopp kaffe och sedan gick vi ut i höstrusket. Utan Land Rover och utan dokument. Nu hoppas vi att fraktfartyget (som avgår på torsdag) kommer lyckligt och väl ner till Kapstaden. Själva reser vi efter i mitten av december och till dess ska vi jobba vidare med en del andra förberedelser.

Om allt går som planerat den närmaste veckan så kommer bilen att lämna Göteborg i en container den 21 oktober. Därefter väntar ungefär en månad med båt innan den anländer till Kapstaden, och vår kontakt på plats hämtar ut den där.

Så gott som all utrustning är packad och nu håller vi på med den sista dokumentationen. Den senaste veckan har vi även färdigställt vattenreningssystemet – tack till er som haft tips och synpunkter. Det känns som om det blev bra i slutändan.

Efter att ha packat, kan vi också konstatera att utrymmet i bilen känns betydligt rymligare än vi hade väntat oss. Visserligen tillkommer lite saker i Sydafrika, men det ska inte vara några skrymmande saker som dramatiskt ska behöva förändra ordningen. Återstår nu bara att hela tiden vara disciplinerade; var sak har sin plats och ska helst hålla sig till denna när den inte används. Vi har en del träning på det där, men det lär ändå bli en utmaning.

…och besiktningsmannen sade: “ni vet väl att bilen är registrerad med en vinsch? Det betyder att det måste sitta en vinsch på den.” Anmärkningen var säkert helt reglementsenlig, men kändes lite märklig; vi har inte lagt till något, utan tagit bort (förre ägaren har) – och det är inte direkt något som påverkar bilens funktion eller trafiksäkerhet negativt.

Å andra sidan så ska en vinch monteras så snart vi kommer ner till Sydafrika med bilen, en försäkran som besiktningsmannen nöjde sig med. Sedan gick han igenom resten av bilen och släppte igenom den utan en enda anmärkning. Vi väntade oss inget annat, men det är alltid en lättnad.

Resten av dagen ägnade vi åt transportfrågor. Bilen ska ner till Sydafrika i höst och vi har haft tre offerter att ta ställning till. Vi valde i slutändan att sy ihop en kombination med en svensk agent som ser till att bilen kommer iväg med en båt från Göteborg och anlöper Kapstaden ungefär en månad senare, samt en sydafrikansk agent – som vi träffade när vi var nere i mars – som sköter inklarereingen av bilen på plats.

När det gäller vår egen resa ner så har vi bestämt oss för att tidigarelägga den något, eftersom vi vill vara på plats för att vara med när extrautrustning ska monteras. Vi har visserligen fullt förtroende för killarna som ska göra jobbet, men det är ganska mycket grejer som ska göras och en hel del små beslut som känns bra att kunna vara med och diskutera.

Alltså bad vi Jan Ljungberg, världens bästa resebokare, att titta på lite olika alternativ och när han kom tillbaka med en bra biljett som behövde ställas ut omedelbart så slog vi till. Vi lämnar nu Sverige i mitten av december och är ungefär en och en halv månad i Sydafrika innan vi ger oss iväg.

Vi är tillbaka i den analkande våren (?) i Sverige efter en knapp månad söder om ekvatorn. Som framgick av ett tidigare inlägg så gjorde vi en del research i Sydafrika, i första hand vad gäller slutgiltig utrustning samt skeppning av bilen.

Från utrustningsfirman har vi fått en första offert och har börjat lista de saker som vi tänker låta dem göra. Det handlar om ett nytt takräcke, taktältet, markis, extraljus, sandstegar, nya stötdämpare och troligtvis vinch. Därtill en rad fästen för diverse utvändig utrustning. Vi har fortfarande en del detaljer att reda ut med dem och vi funderar också på om vi ska låta göra de kvarvarande elinstallationerna på plats. Det finns en fördel med att låta en 4×4-elektriker göra detta, eftersom vi kommer utsätta vår bil för påfrestningar som vanliga bilar normalt sett slipper. Att göra jobbet själva har vi avskrivit som alternativ och då är antagligen SA-varianten ett väl så gott alternativ. Är det något som mekaniker i det landet kan, så är det Land Rovers.

Vad gäller skeppningen så har vi bett två sydafrikanska firmor att titta på tre olika alternativ: (1) komplett lösning för att skeppa från Göteborg, (2) detsamma för att skeppa från Holland, samt (3) endast den sydafrikanska delen av transporten, dvs mottagningen och tullklarering av bilen på plats i Sydafrika. Parallellt tittar vi på ett par andra alternativ.

Den kritiska frågan i dagsläget är transporttiden och ankomsten till Sydafrika. Killarna som ska göra jobbet på bilen vill gärna ha den i god tid före jul eftersom det är högsäsong för dem i början av året. Så tidigt kommer vi antagligen inte själva att kunna vara på plats för att ta emot den. Den ena shippingfirman har erbjudit sig att sköta hela ankomsten och, om så behövs, förvaring av bilen till dess att vi kommer. Även utrustningsfirman ställer gärna upp med detta. En sådan lösning kompletterar vi givetvis med att skicka någon av våra vänner i Kapstaden att övervaka det hela, men vi håller på att försöka hitta en lösning som innebär att vi faktiskt kan vara i Kapstaden när vår bil anländer. Det skulle liksom kännas oerhört mycket bättre.

Vi är i Sydafrika för tillfället. Tre veckor av jobb och samtidigt en bra chans att göra lite research inför vår avresa härifrån om mindre än ett år. Häromdagen var vi ute hos en av off road-firmorna och pratade utrustning med Chris och Johann. Pålitliga killar som kan sina 4×4-bilar, inte minst Land Rovers, och vi har rekommendationer på dem från olika håll.

Som det ser ut i dagsläget så kommer de att montera ett nytt takräcke, taktält, markis, nya stötdämpare och diverse annan kringutrustning. Vi överväger också att låta dem göra el-jobbet, men det beror lite på hur offerten ser ut när den dyker upp. Helst  vill de ha ner bilen redan i slutet av november, vilket är tidigare än vi planerat för och definitivt tidigare än vi själva kan vara på plats. Vi ska i nästa vecka träffa några fraktföretag och -agenter och beroende på vilken lösning vi i slutändan väljer, så kan det  hända att Chris och Johann får ta emot bilen när den kommer och göra de nödvändiga jobben, samt att vi ansluter någon dryg månad senare.