Defending adventure

Efter två månaders stillastående utomhus startade Pole pole i helgen felfritt på första försöket när vi var och hälsade på på Norregård. Vi gjorde en kortare tur, men sedan har det nu blivit dags att låta bilen gå i ide för vintern. Tyvärr har vi inte möjlighet att varmförvara den över vintern, men väl ställa den under tak i ett av de stora växthusen på Söder-/Norregård (tack, Hans-Axel).

Eftersom det vid riktigt kraftiga stormar kan förekomma att en eller annan ruta går i huset, så byggde vi ett provisoriskt tak med en presenning. I övrigt vill vi att den står så luftigt som möjligt och med lätt öppna rutor, eftersom temperaturen i växthuset fluktuerar en del och kondens lätt bildas.

Vi gjorde i helgen också ett inköp av rejäla förvaringslådor i röd plåt på ett av de stora byggvaruhusen och började skissa på den konstruktion som ska bära upp det extra lastgolvet. I vinter ska vi försöka planera någon vecka här och där för att på allvar komma igång med inredningen. Just nu går all energi åt visumbråk för att komma till Sri Lanka i nästa vecka (se reserapport-bloggen), så vi återkommer vad det lider med fler rapporter.

Vi har förmånen att ha god tillgång till en utmärkt verkstad för arbeten på vår Defender. Ett första ordentligt rekognoseringspass genomfördes under eftermiddagen idag med diverse handböcker och manualer till hands.

Bedömningen att Pole pole är i gott skick kvarstår. Endast småsaker som måste åtgärdas hittades. Oljenivån är i underkant och behöver toppas upp. Två små droppar färsk olja hittades också undertill, vilket behöver kontrolleras närmare, men något akut problem är det knappast. Det får eventuellt vänta till att ett oljebyte genomförs under hösten - det senare mest för att ha gjort det, inte så mycket för att det egentligen behövs.

Det är för övrigt lite lurigt att lokalisera alla delar när bilen i orginalutförande är högerstyrd och alla manualer anpassade till detta, samt att bara vissa saker blivit spegelvända på den vänsterstyrda versionen - en del med rätt intressanta slangdragningar som följd. Nu är i alla fall det mesta lokaliserat och dokumenterat för det fortsatta arbetet.

Och så monterades slutligen det senaste, och antagligen kanske också viktigaste tillbehöret inför resan genom Afrika: en stationär kapsylöppnare till höger om bakluckan, fullt kompatibel med alla kända Afrikanska ölmärken och dess flaskor. Ser redan fram emot att dra åt handbromsen i skymningen på savannen, ställa upp en solstol, öppna kylboxen och sedan gå till bakluckan för att knäcka en Nile Special, Tusker, Zambezi, Star, Windhoek, Black Label…eller något helt annat.