Defending adventure

Satt härom kvällen med vår gode vän och tillika teknikguru, Mårten, och fick tips och råd när det gäller elförsörjningen i bilen. Den börjar sakta ta form och kommer antagligen att börja ta form efter sommaren.

Den avgörande förbrukaren är förstås kylboxen. Här betalar man onekligen för låg förbrukning (och förhoppningsvis kvalitet). De något billigare boxarna förbrukar många gånger mer än de dyrare. Egentligen ganska rimligt, förstås. Vi kommer antagligen att satsa på en påkostad box, omkring 80 liter, eftersom den trots allt är ganska direkt kopplad till välbefinnandet på resan. Utöver kylboxen kommer vi inte att göra av med så mycket energi. Vi kommer ha en 220-omvandlare för att ladda datorer, arbetsbelysning runtom bilen, eventuell innerbelysning, kompressor att använda vid behov osv. Sammantaget är inget av detta i närheten av den förbrukning som kylboxen står för. Så i slutändan är det en beräkning av hur länge vi kan stå still med kylboxen gående som kommer att fälla avgörandet.

I dagsläget tittar vi på en lösning med ett eller två förbrukningsbatterier förutom startbatteriet. Dessa laddas från generatorn och fördelningen sker manuellt, med hjälp av indikatorer och en brytare. Vi kopplar alltså inte ihop förbrukningsbatterierna med startbatteriet, men lösningen kommer antagligen (något förenklat) att innebära att vilket som helst batteri kan användas som strömkälla till vilken som helst förbrukare, även startmotorn, vilket förstås ökar tryggheten.

Ovanpå detta har vi våra funderingar att installera solceller. Dessa funderingar finns kvar, men det hänger på om det är motiverat. Solcellerna är tänkta för vi ska kunna ladda batterierna utan att starta motorn under perioder då vi står still. Men om vi har en batteribank som klarar tillräckligt långa stopp utan laddning, så faller förstås behovet av solceller bort. Därmed skulle vi också göra en inte oansenlig besparing – samtidigt som vi på något sätt ändå lärt oss gilla tanken på solfångare “ombord”. Vi avvaktar med beslut i den frågan.

I slutet av förra veckan rev vi ut det lilla som var kvar av inredningen, i det som ska bli vårt packutrymme. Sidomonterade baksäten på vänstersidan plockades bort och den tidigare ägarens hemmasnickrade bord på högersidan likaså. Att plocka bort sätena var inte gjort i en handvändning precis. Svårt att komma åt – även med den nya, fina hylsnyckelsatsen – och dessutom krävdes två par armar, eftersom det är svårt att hålla muttern i hjulhuset under bilen, och samtidigt skruva inne i bilen.

När det gäller det hemmasnickrade bordet (det var inte precis någon finsnickare som hade bilen före oss) så åkte det också ut fortare än kvickt. Dessvärre hade den som monterat det dragit åt bultarna (som egentligen är avsedda för sidomonterade baksäten på den sidan) på tok för hårt. Så hårt att de fastsvetsade muttrarna på insidan panelen hade släppt och i dagsläget har jag ingen lösning på hur det ska åtgärdas, eftersom det inte tycks gå att komma åt dem utan att våldföra sig på själva chassit. Nu ska i och för sig inte de sätena, och antagligen inte heller bultarna/hålen användas, men det seglade liksom ändå upp som ett litet irritationsmoment.

Ny vecka. Efter att ha tillbringat helgen i London är vi nu i Skåne och pysslar vidare, parallellt med vanligt jobb. Landyn har fått ny generator och ett nytt batteri, vilket tycks fungera utmärkt. Kabeldragningen ser fortfarande rätt eländig ut, men det får bli ett senare projekt. De senaste dagarna har bilen istället fått agera packåsna för ett helt annat projekt; nämligen köksrenovering i sommarstugan. Som sådan är den fullkomligt lysande; 250 cm packlängd innanför sargen på takräcket och så mycket öglor och krokar invändigt att packningen blir en fröjd. Den som följt vår reseblogg, vet att det här med packning ligger mig varmt om hjärtat, så förstå min förtjusning över att ha något sådant här att jobba med.

På torsdag besiktigas bilen i Helsingborg och därefter sker lite andra justeringar. Har skissat på en lösning för dubbelt golv i packutrymmet. Tanken är att när man fäller ner det baksäte som vi ska montera bakom främre passagerarsätet, så ska golvet kunna fällas upp ovanpå och bli en full-lång brits att sova på. Detta blir förstås inte den huvudsakliga sovlösningen, men eftersom vi antagligen kommar att köpa taktältet först i Sydafrika, så behöver vi något under tiden. Det behövs dessutom en lösning för medföljande gäster – i den händelse ett vanligt tält på marken inte duger. Att få till lösningen med ett fällbart lastnät blir en utmaning. Mer om detta kommer förstås vad det lider.

Nyss hemkomna från en månad i Sydafrika har vi nu haft tillfälle att i lugn och ro stifta lite närmare bekantskap med vår Defender, som ska ta oss genom Afrika, Mellanöstern och Europa om två år. Upplevelsen är mestadels positiv så här långt. Vi har ett litet problem med att batteriet inte laddar medan man kör, vilket förstås behöver avhjälpas snarast. Förre ägaren bytte till en större generator så sent som för ett drygt halvår sedan och det arbetet omfattas fortfarande av garanti. Vår lekmannabedöminng i nuläget är att det kan handla om ett glapp, eftersom laddning trots allt skett vid enstaka tillfällen. Troligtvis skulle det heller inte skada att byta huvudbatteriet när vi ändå skaffar ett extrabatteri vad det lider.

Vi har ägnat helgen åt att testköra på skånska landsvägar och leriga åkrar, och trots att det fortfarande är all round-däcken som sitter på så var det inga som helst problem att ta sig fram. Lågväxel och diffspärr fungerar fint, även om själva handhavandet kräver viss träning. Invändigt har vi inte gjort så mycket mer än att bekanta oss med var allt finns. Ett lastnät är monterat bakom framsätena och måste sitta kvar till efter besiktningen i maj, eftersom bilen är registrerad som en lätt lastbil. Därefter börjar vi titta närmare på invändiga lösningar.

Exempelvis är samtliga baksäten urmonterade för närvarande och vid en snabb granskning verkar designen för det baksäte vi kommer att ha för våra passagerare att få bli en tvåsits-soffa på högersidan. Även tillhörande bilbälten måste återmonteras eftersom dessa av någon anledning återfanns i reservdelslådan. Vi hittade ingen vadningsplugg, vilken måste monteras undertill vid djupare vattenvadning, så vi gissar att tidigare ägare inte ägnat sig åt detta. Domkraften var väl gömd under en till-/uppbyggnad som tidigare ägaren gjort för att skapa ett plant utrymme att sova på. Den fungerade fint, även om vi före avfärd ändå kommer att skaffa oss en höglyftande domkraft istället.

Avslutningsvis en komplimang också till Land Rover som presterat en sällsynt lättbegriplig och överskådlig instruktionsbok – inte alls oviktigt när man är novis på en helt ny typ av bil. Utöver det är verkstadshandbok och annan litteratur beställd för framtida arbeten.