Defending adventure

Idag har arbetet med packutrymmet tagit några schyssta steg framåt. Bilden nedan visar principen, även om den del jobb återstår. Några stålreglar tvärs över, mellanväggar som ger tre stuvfack och ovanpå kommer så småningom ett golv och tillika en reservsovplats. Alla trädetaljer kommer att få ett lager båtlack - man vet ju aldrig - och sedan skruvas allt ihop någon gång inom de närmaste dagarna.

Förstärkningsplåtarna kom på plats till slut, efter att ett nytt hål för radioantennen tagit upp och vi har fått en sändning med hjulmuttrar till våra stålfälgar, samt den hett efterlängtade vattenkörningspluggen. En viktig detalj sägs det. Vi får återkomma kring själva användningen. På något sätt känns det ändå som om vi de här dagarna har kommit närmare en långfärdsduglig Defender.

Vi har haft lite kontakt med vår Land Rovers tidigare ägare för att diskutera några tekniska frågor. Han håller stilen och berättade att han nyligen varit iväg på en resa genom Sahara i sin nya bil (tragiskt nog en Land Cruiser). Han passade också på att skicka över en bild på vår bil, från före det att vi blev ägare. Kanske inte en bild man visar potentiella köpare, så vi förstår om han höll lite på den, men vi har inget emot att se Pole pole in action. Han ska ju gå igenom betydligt tuffare saker än så här. Men tack för bilden,  Christopher.

Vi gav oss ut till Carina och Mårten igår för testkörning i lite tuffare förhållanden. En brant, lerig traktorstig, med djupa hjulspår fick agera försöksplats. Och givet förutsättningarna känns det ändå som om det gick över förväntan. Pole pole tuggade sig upp för några tuffa stigningar, klarade ett par leriga diken och stenbumlingar men stupade sedan på en smal passage där leran var väl lös och spåren väl djupa. Vi skyller det misslyckandet på vår egen bristande erfarenhet av terrängkörning (här finns mycket att lära sig) och “stadsdäcken” som fortfarande sitter på. Dåligt mönsterdjup och aluminiumfälgar har inte i skogen att göra. Vi kommer tillbaka.